Hötensleben är egentligen som vilken tysk by som helst. Den ligger geografiskt nästan mitt i Tyskland och är så pittoresk och välkomnande som det går.

Men under nästan fyrtio år befann sig de knappt 3 000 invånarna i Hötensleben på första parkett till det kalla krigets skådespel. När gränsen mellan Östtyskland och Västtyskland spärrades av 1952 fick man här en försmak på vad som komma skulle i Berlin nio år senare.

Landsvägen mellan Hötensleben och grannbyn Schöningen på västsidan skars av och i dess ställe uppfördes under de kommande årtiondena murar, larmstängsel, taggtråd, vattengravar, och fram till 1983, landminor och självutlösande kulsprutor.

Likt Berlinmuren så kom muren vid Hötensleben också att visa omvärlden hur brutal och omänsklig en regim kunde vara. Vid den avspärrade bron över ån Aue samlades vid juletid grannarna från Schöningen för att med sina starkaste stämmor sjunga julvisor så de hördes på andra sidan muren, under den största och väl upplysta julgran som gick att uppbringa i grannskapet – allt givetvis till de östtyska gränsvakternas stora förtret.

Normalt så kunde befolkningen i öst och väst inte se varandra längs den innertyska gränsen, men i Hötensleben var det på sina ställen så lite som 35 meter mellan de två olika världarna. Många tvångsförflyttningar gjordes av bofasta som ej bedömdes pålitliga och de som tilläts stanna kvar hade alla specialtillstånd att passera in och ut ur området.

Likt det kom att bli i Berlin så var muren alltid placerad en bit in på östtyskt territorium. I Hötensleben gick den exakta gränsen mitt i ån Aue, som inte syns på bilden ovan men som rinner alldeles till vänster om den östtyska gränspelaren i bildens vänstra kant. Från pelaren till muren är det ca 25-30 meter. Skulle en flykting lyckas ta sig över alla gränshinder så var han alltså inte säker ens på västsidan om muren utan riskerade att bli beskjuten även här.

När muren i Hötensleben öppnades kl 7:50 på morgonen den 19 november 1989 blev det ett kärt återseende mellan gamla grannar i öst och väst. Redan i januari 1990 minnesmärktes den 350 meter långa gränssektionen framför Hötensleben som sedan dess är en av mycket få bevarade delar av den innertyska gränsen.

Hötensleben ligger bara en dryg mil söder om den mer kända gränsövergången Helmstedt/Marienborn, som var huvudleden mellan Västberlin och Västtyskland när det begav sig.

Sex gränssoldater tjänstgjorde i tornet, som utgjorde central för de mindre tornen som stod tätt placerade längs varje gränssektion. Nattetid var gränsområdet upplyst av starka strålkastare.

Betongelementen i terrängen längs hela den ca 1 400 km långa innertyska gränsen finns på många platser kvar än idag. Bortsett från Hötensleben och några få andra minnesorter så är dessa de enda tecknen på att järnridån delat en hel värld längs det som numer går under namnet Tysklands gröna bälte.

Grenzdenkmal Hötensleben utgör en viktig del i vår europeiska samtidshistoria. Mediakoncernen Deutsche Welle lät till 20-årsjubiléet av murens fall år 2009 producera en mycket välgjord animerad film om hur Berlinmuren och den innertyska gränsen fungerade. Delen om Hötensleben börjar vid 5:33, men jag rekommenderar att du ser hela filmen som har det passande namnet Walled in!:

På en hemsida tillhörande en f d västtysk gränspolis finns mängder av foton och annat av Hötensleben från västsidan av gränsen. Vill du veta ännu mer om de ca 600 muséer och andra minnesorter som har med Berlinmuren och den innertyska gränsen att göra kan jag rekommendera boken Orte des Erinnerns – Gedenkzeichen, Gedenkstätten und Museen zur Berliner Mauer und innerdeutschen Grenze som har tagits fram av Bundesstiftung zur Aufarbeitung der SED-Diktatur och kan köpas för €9.95 i Tyskland eller laddas ned som pdf här (5,3 mb).