Jag har i dagarna mottagit nyutgåvan av Leif Högbergs fantastiska bok Muskö – en örlogsbas i berget, som när den först publicerades för några år sedan sålde slut på nolltid och sedan blev mer eller mindre omöjlig att få tag i tills nu i vinter då en ny upplaga har tryckts.
Det blir många trevliga timmar i läsfåtöljen med boken om denna unika berganläggning som än idag imponerar stort. Berget med dess innehåll är såpass omfattande att man får rum med hela stockholmsstadsdelen Gamla Stan, eller för den delen Monaco, inuti och fortfarande får plats över. De enorma fartygstunnlarna har en höjd som motsvarar Katarinahissens.
I mitten av 90-talet sändes ett kvartslångt reportage i TV 2 om Musköbasen. Någon vänlig själ har lagt upp det på Youtube i två delar.
Här är del 2:
Sedan år 2005 är marinbasen historia, givetvis, men viss militär närvaro finns kvar. Varvet drivs i privat regi av Kockums. Men är det verkligen optimalt att samla all verksamhet på en enda bas i Karlskrona vid Östersjön (eller Fredens Hav som vår snälla granne på andra sidan vattnet ville döpa om det till för några decennier sedan), och sedan bara ha detachement på övriga ställen?
Skydd genom spridning var totalförsvarets filosofi, men inte heller detta verkar vara viktigt längre. På amerikanska, det språk som vårt eget flygvapen numer konverserar på, finns uttrycket sitting ducks och det är väl så man kan sammanfatta det svenska militära försvaret numera.
