De finns fortfarande kvar på många platser. Någon notis om deras uppenbarelse tas förmodligen aldrig av de flesta, men för den invigde skvallrar de rundade taken på de gröna plåtbyggnaderna om att en krigsflygbas finns i närheten.

Men man ska nog snarare säga fanns i närheten, för även om de rent fysiskt fortfarande existerar så utgick de allra flesta ur den svenska krigsorganisationen för flera år sedan likt så mycket annat runt om i våra skogar.

Dessa två ligger någonstans i Småland och utgjorde på sin tid väderskydd för krigsreparation av flygplan som en del i det s k underhållsområdet, förkortat UOM, där det även fanns ett antal oskyddade uppställningsplatser i skogsbrynet längs vägen.

Vid varje flygbas fanns ett s k FRAMOM (främre uppställningsområde), BAKOM (bakre uppställningsområde) och ovan nämnda UOM, som till skillnad från FRAMOM och i viss mån BAKOM förlades på ett större avstånd från huvudbanan. I detta fall befinner sig banan drygt fem kilometer från dessa hangarer.

I omedelbar anslutning till fälthangarerna finns andra lämningar kvar i terrängen, trots att basen utgick ur organisationen i och med försvarsbeslutet år 2000. Den sista flygövningen ska ha hållits år 1993.

Hänglåsen sitter fortfarande kvar på luckorna till anslutningsskåpen. Det är tyvärr ovanligt numera.

I diket bredvid den ena hangaren finns ett antal armerade betongföremål. Hangarerna byggdes för övrigt om till mobiliseringsförråd någon gång under de sista decennierna, vilket förklarar bristen på flygplansportar på bilden ovan.

På andra sidan vägen finns en större träbarack som fortfarande sägs användas då Hemvärnet numera förvaltar den. Under tiden då basen var operativ användes den som expeditions- och samlingslokal, och under övningar även som logementsbyggnad.

Man känner sig nästan kastad 25 år tillbaka i tiden. I de fall liknande byggnader fortfarande finns kvar ute i skogarna brukar de vara smått förfallna och/eller nerklottrade.

En barack på hjul står parkerad längs ena gaveln. Vad som finns där inne förtäljer inte historien.

Det verkar som om baracken hålls efter ganska väl. Nyare elinstallationer på fasaden är ett av tecknen på det.

Strax bakom träbyggnaden gömmer sig en mindre plåthydda, som inte heller ser övergiven ut. Det är nästan så man börjar tvivla om basen verkligen är nerlagd.

Kanske är det så att Hemvärnet använder platsen regelbundet vid sina övningar.

Enligt uppgift lär hyddan tillhöra Frivilliga Radioorganisationen, FRO, vars symbol hjälpligt syns på det understa blekta klistermärket. Måhända är det deras master som ligger i dungen bredvid.

Platsen känns inte särskilt övergiven vilket är betryggande.

Det finns till och med tecken på militär närvaro på marken om man tittar noga. Men var är vi egentligen? Det tänker jag inte tala om, men den med förkunskaper eller ett tränat öga och lite finurlighet kanske redan har räknat ut var bilderna är tagna.

När jag passerade samma plats i september år 2000 ingick basen fortfarande i krigsorganisationen, även om den då snart skulle utgå. På den tiden var vägmarkeringarna något annorlunda än de är idag.

Denna flygbas är nämligen ganska speciell i det att dess huvudbana utgjordes av allmän väg. Att vissa vägar varit avsedda som rullbanor för militära flygplan kommer förmodligen inte som någon överraskning för den typiske läsaren av denna blogg, men de allra flesta har enbart haft funktion som s k reservvägbas att användas då det ordinarie krigsflygfältet slagits ut. Att förlägga en ordinarie krigsflygbas med landsvägen som huvudbana var inte särskilt vanligt förekommande i vårt land.

Basen byggdes 1961-62. Den 25 meter breda huvudbanan har en längd om 2 000 meter och är i vardera ände försedd med klargöringsplatser med plats för fyra flygplan vardera. På senare år har dessa nyttjats som timmerupplag efter de svåra stormarna som härjat i Småland, men numera är de tömda.

I krig skulle fältet användas för basering av jaktflyg i form av J 35 Draken och i viss mån JA 37 Viggen. Flygverksamheten leddes från en underjordisk kommandocentral (Kc), förlagd i närheten av byn intill, i samverkan med trafikledare i en ledningsvagn på fältet. På de s k Helge-platserna i vardera ände av rullbanan tankades, laddades och kontrollerades flygplanen mellan uppdragen. I närheten fanns även nedgrävda drivmedelscisterner, värntorn för försvar av flygfältet och skyddsrum för flygförare. Ett ammunitionsförråd för bl a jaktrobotar fanns också i trakten.

Som bekant behövde aldrig denna bas, eller någon av de andra, tas i bruk på riktigt. Övningar har dock genomförts vid en rad tillfällen, då vägen fått stängas av för bilister som fått radion överröstad av den stimulerande sången från Drakens RM6-motor. När det begav sig så bogserades flygplanen till UOM för nattparkering och tillbaka till FRAMOM på morgonen, vilket medförde vissa trafikproblem trots poliseskort. Förr hände det att man kunde råka på ett och annat krigsflygplan på vägarna när man var ute och åkte i landet. Idag är det historia, liksom denna flygbas som minner om kyligare decennier i vårt närområde.