Det världsunika flygmuséet och upplevelsecentret Aeroseum på Säve Flygplats utanför Göteborg har redan hunnit fira sjuårsjubileum. Det lär vara jordklotets enda flygmuseum förlagt i en berghangar. Fem fredsflottiljer försågs med skyddade hangarer i bergrum under 1940- och 50-talen och på f d Kungliga Göta Flygflottilj F 9 vid Säve finns två anläggningar; den första invigdes 1943 och är en av världens äldsta. Tolv år senare stod en större anläggning på 22 000 m² klar i det s k nya berget med bättre kapacitet för den nya tidens reamotordrivna flygplan. Dessutom kunde den bättre stå emot verkningarna från en eventuell atomexplosion i närheten.

Som jaktflottilj blev F 9 utrustad med J 29 Tunnan från 1950 och förfogade därmed över ett av världens då främsta jaktflygplan. Från 1955 baserades J 29 som första flygplantyp i nya berget och på bilden ovan ses några av 2. divisionens flygplan stå i högsta beredskap i huvudtunneln, klara för omedelbar start med hjälp av dragbil upp till markytan. Blott sju år senare ersattes J 29 av den brittiskbyggda J 34 Hunter. Det kom att bli flottiljens sista flygplantyp, ty 1969 var F 9 saga all. Av den planerade ombeväpningen till J 35 Draken blev intet, men berghangaren skulle av andra skäl senare i historien att bli hemvist åt åtskilliga trettiofemmor.

Flottiljens nedläggning 1969 innebar emellertid inget slut på den militära närvaron på Säve. Marinens 2. helikopterdivision flyttade över från närbelägna Torslanda flygplats och kom att stanna kvar på F 9 gamla område ända till 2006. Först med Helikopter 1, den ursprungliga ”bananen” och därefter med Helikopter 4. Nya berget på Säve levde vidare som krigsbas inom Flygvapnets Bas 60-organisation, som i sig innebar skydd av flygplanen genom spridning i stället för koncentration i berghangar. Sävebasen sköttes fram till avvecklingen 1999 av en baspluton från F 7 Såtenäs. Bergrummet användes som mobiliseringsförråd och under många år var ett stort antal J 35 Draken förrådsställda här. Det kalla krigets slut med påföljande omorganiseringar medförde att Sävebasen kom att bli en sidobas till Hagshult i Småland, ett öde som även drabbade Landvetter flygplats. Sista gången Sävebasen nyttjades i en krigsförbandsövning var 1991.

Efter avvecklingen av Sävebasen var avsikten att berghangarerna skulle fyllas med sand och därefter plomberas. När ryktet om detta spred sig drog en grupp flyghistoriker i Göteborg igång ett projekt om att bevara nya berget i sitt ursprungliga skick som museum, något som föll i god jord hos Försvarsmakten som stödde idéerna och år 2003 överlät anläggningen till stiftelsen Aeroseum. Efter hand anslöt sig fler sponsorer till projektet som 2005 utmynnade i ett upplevelsebaserat aktivitetscenter kring flygets historia i Göteborg och Västsverige. I dag är Aeroseum ett av muséerna inom nätverket SMHA, Sveriges Militärhistoriska Arv, och erhåller som sådant statligt stöd för sin verksamhet. Den unika kombinationen av museum, upplevelsecenter och konferensanläggning är uppskattad även som evenemangslokal för bland annat hobbymässor och liknande.

Ett besök vid Aeroseum inleds med en entré genom den spektakulära östra porten som med sina två öppningar avslöjar att berghangaren även skulle kunna tjäna sitt syfte i händelse av att bansystemet förstörts vid ett fientligt angrepp. Via den högra utfarten skulle flygplanen kunna bogseras på det allmänna vägnätet till den närbelägna raksträckan på motorvägen E6 söder om Kungälv som i krigsorganisationen fick beteckningen S 56 och skulle kunna användas som reservvägbas, en funktion som lär ha upphört då Angeredsbron stod klar 1978. Det är på anslutningsvägen mellan det allmänna vägnätet och basområdet som bilburna besökare kör till Aeroseum idag.

Det första flygplanet som möter besökaren innanför den 90 ton tunga stötvågsporten är ett av Aeroseums senaste tillskott i form av en fint restaurerad J 29F Tunnan som återfått sitt gamla utseende som Gul Petter, den identitet denna individ bar vid tjänsten på F 9 i tidernas begynnelse.

Dubbeldeltaflygplanet Draken slog världen med häpnad då det flög för första gången 1955. Draken kom, i ett flertal efterhand uppgraderade utförande, att göra tjänst i Flygvapnet fram till 1999 och exporterades även till Finland, Danmark och Österrike.

Johan 62, som står vid en klargöringsplats i den brant sluttande huvudtunneln, representerar den sista varianten av Draken som betecknades J 35J. I slutet av 1980-talet gångtidsförlängdes 67 stycken J 35F och då den enda kvarvarande Drakenflottiljen var F 10 blev beteckningen 35J då detta är den tionde bokstaven i alfabetet. Just denna individ förekom ofta på flygdagar i början av 90-talet, målad i sitt ursprungliga grön-blå kamouflage och utsmyckad med en svärdfisk på vardera vinge – 3. divisionens maskot.

Vänder man sig om från föregående bild tittar man in i det tidigare vapenförrådet till klargöringsplatsen i tunneln. Just detta rum bjuder på en fotografisk exposé över berghangarens tillkomst under första halvan av 1950-talet.

Den svenska flygindustrins mest muskulösa konstruktion är tveklöst 37 Viggen, som finns i två kompletta exemplar i Aeroseum. AJSH 37 var en på 90-talet modifierad variant av SH 37 Viggen, som därmed fick begränsad kapacitet för såväl jakt och attack utöver sin ursprungliga funktion som spaningsflygplan. I och med modifieringen kunde AJSH 37 bland annat även bära sjömålsroboten RBS 15F.

Skillnaderna mellan de två spaningsvarianterna av Viggen – SF 37 och SH 37 – bestod bland annat i kamerauppsättningen. Då SH 37 främst var avsedd för spaning över hav fanns en något modifierad radar i nosen, vilket saknades på SF 37 där utrymmet i stället upptogs av kamerautrustning. Till den fasta utrustningen på SH 37 räknades också kapseln monterad på underkroppens högra sida, där en framåtriktad avståndskamera av typ SKa 24D med 600 millimeters brännvidd var installerad.

Är man vidsynt blir såväl lutning som kurvatur i tunneln ner till golvnivån tolv meter under markytan tydligare. En helikopterkavalkad bestående av fem maskiner leder besökaren ner till huvudtunneln som är Aeroseums hjärta.

Det känns som om det var alldeles nyligen HKP 9 togs i tjänst, men i själva verket är det 27 år sedan och den har redan hunnit pensioneras. Västtyska BO 105 köptes in i två utföranden av FMV; dels flygräddningsvarianten BO 105 CBS, som fick beteckningen HKP 9B, och dels pansarvärnsversionen BO 105 CB3. Åren går.

Berget döljer flera utrymmen som ej är tillgängliga för besökare annat än vid speciella arrangemang. En titt på den tredimensionella ritningen över anläggningen avslöjar ett intrikat system av korridorer och rum där det bland annat fortfarande finns en intakt kommandocentral.

I närheten av Kc sitter en originalritning över berganläggningen kvar på väggen. Nya bergets hangar var av kategori 3, avsedd att rymma samtliga flygplan på flottiljen och med plats för bland annat förläggningar, verkstadsutrymmen, förråd och drivmedelsdepå. Dessutom skulle finnas lokaler för respektive divisions verksamhet. Bergtäckningen ovanför anläggningen uppgår till ca 30 meter som mest.

Mer eller mindre avancerade flygsimulatorer har blivit vanligt bland flygmuséer runt om i landet och i ett av skeppen i berghangaren erbjuder Aeroseum intresserade besökare att spaka själva i virtuella omgivningar.

Har man riktigt livlig fantasi kan man spaka själv i ett riktigt flygplan. Högsta beredskap i AJS 37 Viggen.

Det är inte bara förarkabinen på denna AJS 37 som kan utprovas av besökaren. Även motorutrymmet är tillgängligt för en genomgång av det mer fysiska slaget.

Författaren var själv medlem i modellbyggarföreningen IPMS och dess Göteborgsavdelning när det begav sig och hoppas kunna återinträda i gemenskapen i framtiden.

Bland det stora antalet skalamodeller som finns utställda i montrarna finns ett försvarligt antal F-4 Phantom II, vilket är förklarligt om man känner till göteborgskt och svenskt modellbygges nestor och hans fäbless för just detta flygplan. Hans Percy är en legend inom hobbyn och har byggt hundratals F-4 sedan mitten av 70-talet.

Göteborg har en rik flyghistoria, men det är först på senare år som den uppmärksammats på allvar. Två av skeppen ägnas åt propellerförsedda skönheter såsom Moth, Safir och Stieglitz. Flera av flygplanen på Aeroseum hålls i flygbart skick och luftas då och då.

Aeroseum fick nyligen tillskott i form av två kompletta HKP 4C, Yngve 70 och Yngve 72, och tanken är att hålla Y70 i flygbart skick. Y72 levererades 1974 och har bott på Säve under större delen av sitt liv. Sista flygningen gjordes den 28 augusti 2010 i samband med Göteborg Aero Show, ett evenemang som Aeroseum är medarrangör till. Därefter överlämnades Y72 till muséet.

För att förenkla förflyttningen av flygplan mellan huvudtunnel och skepp finns vändskivor i varje kors. De fungerar även som enklare kompasser.

Tillgängligheten är god för alla som med egna ögon och händer vill se och känna på det svenska stålet och den roll det har spelat för vårt försvar under det kalla kriget. Tack vare berghangarens omfattning finns det god plats för såväl vuxna som barn att roa sig i underjorden. Museibutik med tillhörande kafeteria erbjuder dessutom ett tämligen angenämt utbud vilket gör att det utan vidare går att spendera åtskilliga timmar i den härligt svala atmosfären som vilar i anläggningen, som omfattar betydligt mer än det jag visar i detta bildsvep. Det är nog bäst att du tar en tur till Göteborg och hälsar på.

— o0o —

Rekommenderat källmaterial:
Berghangarer (Bernt Törnell)
Svenska Flygbaser (Lennart Andersson)