Klockan är slagen. Tyfonerna tjuter över huvudstaden och de mörka molnen har dragit sig samman över folkhemmet. Bomberna har börjat falla och det är tid att söka skydd.
Civilförsvaret spelade en stor roll för den svenska totalförsvarstanken på 50- och 60-talen. Övningar hölls på flera håll runt om i landet, vissa såpass omfattande att utrymningar genomfördes med mer eller mindre lyckade slutresultat.
I Sverige uppfördes under 50- och 60-talen befolkningsskyddsrum i fjorton städer. Fler var planerade, men drogs in av budgetskäl. I Stockholm byggdes fyra stycken som tidigare beskrivits på hjak.se – i Katarinaberget på Södermalm, under Klarakyrkan på nedre Norrmalm, i Skravelberget på Östermalm och under Johanneskyrkan på Norrmalm som denna artikel berör.

Från läsaren K.J. kom nämligen ett tips om ett färskt klipp som lagts upp på YouTube av Atlas Copco och visar en övning som genomfördes i Stockholm någon gång i skiftet 50-/60-tal. Det inleds intressanta gatuscener från en svunnen tid och övergår i allvar då larmet går och arbetare (från Atlas Copco kan man förmoda) flyr ner genom en bergtunnel på okänd ort och följs av scener då skyddssökande allmänhet brådstörtar ner i Berggaraget, dåtidens benämning på skyddsrummet Johannes. Tyvärr saknar filmen ljud men det är av ringa betydelse i detta fall.
Filmen ger en bra uppfattning om hur det hade kunnat se ut om det blivit allvar på den här tiden. Vi får till exempel se hur stötvågsportarna börjar stängas trots att människor är kvar utanför – Johannes hade kapacitet för 15 000 personer – och hur skadade tas om hand i någon sorts sjukstuga i anläggningen. Atomhotet var totalt när denna film spelades in, vilket visar genom att personer i skyddsdräkt mäter strålningsnivåer med Geigermätare i garagets nedfart. Dessutom skickas en stackare ut i det fria för att kontrollera radioaktiviteten, men av allt att döma verkade det vara riskfritt att vistas utomhus efter detta fingerade anfall.
Man undrar hur många andra företagsarkiv det finns med liknande material som väntar på att bli återupptäckt. Tack Atlas Copco och K.J.!
–– o0o ––
Fotnot: Historik kring skyddsrummet som förekommer i filmen och mängder av bilder hittar du i min artikel Skyddsrummet Johannes som publicerades i mars 2012.




4 kommentarer
LMG
8.1.2013
Hej,
Tack för en fantastisk blogg!
Skulle inte Atlas utrymingsövning kunna vara filmad i Dieselverkstan i Sickla. Och utrymingen går således direkt ner i deras provgruva i berget?
Tiderna förändras onekligen, numera är Dieselverkstan en köpgalleria, med guidade turer i gångarna på helgerna.
Perra
8.1.2013
Att ligga kvar orörlig i skydd minst någon minut tills radioaktiviteten blivit ofarlig låter lite naivt. Jag tror nog att man blivit orörlig för gott vid ett atombombsanfall…
Jag blir illa till mods när jag tänker på vad som kunde skett och vad man faktiskt förberedde sig för.
Lars Sundin
9.1.2013
En amerikansk vän till mig, sedan länge boende i Stockholm, hade på köksväggen ett anslag från sin barndom om hur man skyddade sig mot atomkriget. Möjligen var det därför att han fann en del av anvisningarna så patetiska eller också var plakatet i sig ett skämt.
Det kunde kanske verka löjligt att ”gömma sig” under ett bräckligt bord men det var nog ganska klokt av flera skäl. Och ligga kvar där någon minut tills (och om) ”lugn” inträtt.
Nå, här http://www.youtube.com/watch?v=89od_W8lMtA kan manse hur amerikanska skolbarn fick lära sig ”duck and cover”.
Jag minns själv hur jag länge blandade ihop de olika slagen av strålning från en atomexplosion. Idag är ju alla så fixerade vid det radioaktiva nedfallet från havererande kärnreaktorer, men vid en bomb hade man ju också en rejäl fysisk tryckvåg, bländade ljus och värmestrålning. Och läskiga andra strålningar (partikel- och elektromagnetisk karaktär). Därtill efter en stund kanske en eldstorm.
Kalle
9.1.2013
Precis som med konventionella vapen, avtar verkan (kvadratiskt?) med avståndet. Ponera att man är chanslös upp till 2 km från nollpunkten. Vid radien 4 km blir verkan 1/4 av gränsfallet 2 km, vilket skulle kunna vara gränsen om bara står och ”tittar på”. I området däremellan avgör ditt beteende om du klarar dig. En instruktion till allmänheten, som ska fungera även i chocktillstånd, måste vara enkel. Om det bara så ökar någon % chans till överlevnad, så tror jag de flesta människor skulle försöka. Men det är större chans än så, då mellanzonen där ditt beteende kan avgöra ditt öde har 3 ggr större yta än den inre cirkeln chanslösa zonen. Sedan är det ju stor variation i verkan och därmed avstånd, beroende på andra faktorer. Men vad jag vill visa är att ett aktivt handlande i flertalet fall kan avgöra ditt öde.
En svensk film om radiakskydd från 62:
http://filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=266