Kalla kriget har blivit hett, om uttrycket tillåts.

Det ständigt växande intresset för historia i kombination med en osäker omvärld gör att fler tittar bakåt för att lära för framtiden. Ett tydligt tecken på det är Armémuseums temahöst om kalla kriget och den temafest som arrangeras på museet den 18 november.

Ungefär samtidigt som hjak.se lades i malpåse, senhösten 2014, lockade Armémuseum festsugna och historiskt intresserade gäster i tidstypisk klädsel till beredskapsfest.

Nöje och allvar blev till en stor nostalgifest i andra världskrigets skugga där det bjöds på 40-talsmusik med dans, filmvisningar, guidade rundturer i museet och inte minst surrogatkafferep. Enligt uppgift lär omkring 500 gäster ha roat sig långt in på småtimmarna i det gamla tyghuset från 1867 som sedan 1943 varit hem åt dagens Armémuseum. Med denna framgång i ryggen började man tidigare i år planera för ännu en historiskt inriktad temafest. Denna gång handlar det om det kalla krigets 80-tal.

Om man på gatan frågar vem som helst om vad man mest förknippar 1980-talet med, så kommer vederbörande sannolikt att ge svar som anknyter till finanshajar, starka färger, omisskännliga klädesplagg och olika slags musik som då var i ropet.

Endast en bråkdel kommer att nämna ubåtar, toppmöten, skräcken för kärnvapenkrig eller Berlinmuren trots att dessa alternativ var betydligt mer avgörande för decenniets eftermäle än de glättigare exemplen. Det är just dessa historiska skeenden som för drygt sex år sedan fick mig att börja skriva om det kalla krigets historia, i en tid då det inte fanns så mycket att läsa på webben om epoken som format min och många andras uppväxt. I min programförklaring på sidan om denna webbplats uttrycker jag det så här:

När jag växte upp på 80-talet var rädslan för storkrig mycket påtaglig, särskilt bland barn och ungdomar. Jag har starka minnen av nyhetsinslag om ubåtsjakter, befrielsekrig i tredje världen och toppmöten mellan öst och väst. Sverige var en buffertstat mellan två maktblock och gränserna i Europa såg annorlunda ut. Jag minns min lärobok i tyska som på ena sidan beskrev livet i Västtyskland och på nästa sida livet i Östtyskland. Järnridån var nära inpå oss och det var intressant och spännande. Samhällets prioriteringar var annorlunda, militära fordon på vägarna och Viggens buller på himlen var nästan vardagsmat.

Tidigare i år kontaktades jag av Armémuseum med en förfrågan om ett möte. Man hade nämligen stor hjälp av nämnda programförklaring samt artiklarna på denna webbplats under sina efterforskningar och planering inför temafesten, något som är oerhört smickrande och fått flera positiva sidoeffekter som jag återkommer till senare i denna text. Ett samarbete mellan mig och Armémuseum pågår sedan en tid, och utan att avslöja några detaljer i förväg så kan jag säga att det kommer att visa sig på flera sätt under festkvällen – de som följt hjak.se och mina inlägg på Twitter genom åren kanske kan dra en och annan slutsats, särskilt med ledning av motivet på festaffischen.

Berlinmuren utgör ett av kvällens större inslag och festen kommer att äga rum i både öst och väst med tidstypiska och historiskt korrekta attribut. Musik, film och många andra inslag utlovas för att alla ska få en upplevelse utöver det vanliga. För oss som är till åren komna blir det en nostalgisk återblick i kombination med en påminnelse om hur allvarligt läget var på 80-talet, även om vi inte förrän i nutid blivit fullt medvetna om att vi bara var timmar från kärnvapenkrig hösten 1983.

För den yngre generationen, som var i koltåldern eller inte ens födda när kalla kriget pågick, blir det en nyttig lektion om att fred i Europa är ett ganska nytt påfund och att den inte kan tas för given. Vi lever i en orolig tid, vilket inte minst visat sig genom ett antal händelser de senaste åren som fått fler och fler att inse att det skaver både här och där i vår värld. Krisen kan komma när vi minst anar det, något som man även kommer att göra temafestens gäster uppmärksamma på.

Förutom temafesten arrangerar Armémuseum en rad evenemang på temat kalla kriget under hösten 2017, bland annat filmvisningar och flera intressanta föredrag om bl a DDR med experter som t ex Svante Winqvist, f d IB-agent, och Melker Becker, dokumentärfilmare.

Ses vi på Armémuseum under lördagkvällen den 18 november? Kom fram och säg hej! Biljetter säljs av Tickster eller i dörren under kvällen.

— // —

Jo, du såg rätt. Bloggen har tagits ur malpåse!

Ända sedan den senaste artikel publicerades, i oktober 2014, har det ständigt kommit frågor om jag har tänkt börja skriva igen. Det har varit mycket smickrande, men svaret har alltid varit tyvärr inte, ibland med motiveringen att tiden inte räcker till. En annan viktig anledning har varit, och är fortfarande, att jag inte vill göra samma sak på fritiden som i mitt arbete. Dessutom tyckte jag att mitt syfte med hjak.se hade uppnåtts i och med att det tillkommit fler resurser både på webben och i tryckt form.

När jag började med hjak.se våren 2011 var vi försvinnande få som skrev om kalla krigets historia, och försvarsdebatten bestod fortfarande i ett fåtal initierade experter som kämpade i motvind för att fler skulle få upp ögonen för vad som var på väg att ske med säkerhetsläget. Sedan dess har intresset exploderat och idag ligger försvarspolitik med tillhörande debatt högt på den s k agendan. Militärhistoria uppmärksammas numera till och med i rikstäckande tv och radio, något som bara för några få år sedan var helt otänkbart. 

Jag själv har märkt av det. Under de senaste åren, som en följd av den popularitet som hjak.se åtnjöt, har jag medverkat i flera projekt där jag bidragit med kunskap och material, främst Försvarsmaktens historiska webb Vår historia, där jag bl a levererade underlag till ett flertal artiklar. För egen del har jag hela tiden varit aktiv på Twitter, där jag dagligen lägger ut bilder och länkar relaterade till militärhistoria, flyghistoria och modellbygge. I skrivande stund har jag strax över 1500 följare, vilket är hisnande med tanke på vårt smala intresseområde.

Under våren 2017 har jag börjat fundera på om det trots allt inte är dags att bydéna hjak.se. Begreppet används ibland av försvarspolitiska debattörer på Twitter och åsyftar på Överbefälhavare Micael Bydéns beslut att återinföra avvecklade system, något som mötts med stort jubel bland många s k möpar på sociala medier.

Stärkt av alla glada tillrop, den goda återkopplingen från de projekt jag medverkat i och inte minst Armémuseums förfrågan om min medverkan så har jag med andra ord fattat beslutet att börja skriva igen. Jag kan inte utlova lika frekventa uppdateringar som under den gamla goda tiden, och jag märker att jag min formuleringskonst har blivit något rostig efter flera års arbete på korthuggen teknisk engelska, men det rättar nog till sig. Under hösten ska jag se över den grafiska formen som nu börjar se lite väl ålderdomlig ut, och reparera förfallna länkar och filmklipp i äldre artiklar.

Vill ni följa med på den fortsatta resan är ni hjärtligt välkomna tillbaka!