Hem > Scanairs flygplan > DC-10

McDonnell Douglas DC-10

Tremotorigt medel/långdistansflygplan

Historik
McDonnell Douglas' svar på flygbolagens önskan om ett bredbukigt flygplan med plats för 250 passagerare, DC-10, presenterades i slutet av 60-talet. American Airlines tecknade 1968 en order på 25 flygplan samt optioner på ytterligare 25. Sex veckor efter McDonnell Douglas fått sin första beställning offentliggjorde konkurrenten Lockheed att man fått 144 fasta order på L-1011 TriStar, ett bakslag för McDonnell Douglas som därvid övervägde att lägga ner hela projektet. I slutet av samma år beställde dock United Airlines 30 DC-10 och lade option på ytterligare 30. Båda flygbolagen hade beställt inrikesversionen DC-10-10, avsedd för transkontinentala flygningar i USA. Den 29 augusti 1970 flög DC-10 för första gången.

1968 presenterades DC-10-20 (senare omdöpt till DC-10-40). Bränslekapacitet och spännvidd hade ökats något. DC-10-40 flög för första gången i februari 1972. Samma flygplan, med General Electric CF6-50-motorer, fick beteckningen DC-10-30 och flög senare under året. Både -30 och -40 var utpräglade långdistansversioner och såldes till en mängd flygbolag, bl a KLM, Swissair, JAL, Thai, Iberia och Varig. 1977 beställde US Air Force totalt 60 KC-10, en militärvariant av DC-10-30 avsedd för lufttanknings- och transportändamål. 

En moderniserad och något större variant av DC-10 flög i slutet av 80-talet och betecknades MD-11. Totalt tillverkades 446 DC-10 från 1970 till 1989. 1984 upphörde produktionen av L-1011 TriStar efter 250 tillverkade flygplan. Konkurrensen mellan Lockheed och McDonnell Douglas blev mycket kostsam för båda företagen.

SAS med vänner köper DC-10
Det samarbete som 1958 inleddes mellan SAS och Swissair gick från 1970 under namnet KSSU och omfattade KLM, SAS, Swissair och UTA. Samarbetet var av teknisk natur och omfattade enbart den tekniska delen av flygbolagens verksamhet. 

Efter utvärdering beslutade sig KSSU att lägga en gemensam order på totalt 36 DC-10:or inkl optioner. För SAS del rörde det sig om optioner på åtta flygplan varav två 1971 omvandlades till fasta beställningar. Totalt kom SAS att köpa fem DC-10, med plats för 267 passagerare vardera, från fabriken.

Den 22 oktober 1974 satte SAS DC-10-30 i trafik. LN-RKA Olav Viking flög från Köpenhamn till New York och senare under året sattes DC-10 in på polarlinjen till Tokyo. Under 80-talet fick DC-10 ta över nästan hela SAS' långlinjeprogram och totalt omfattade SAS DC-10-flotta tolv individer efter inköp av begagnade flygplan. Den 30 april 1991 var epoken DC-10 slut i SAS då LN-RKC Leif Viking flög Tokyo-Anchorage-Köpenhamn. Med denna flygning lades även polarlinjen ner, eftersom ersättaren Boeing 767 flög direkt över Sibirien till Japan. SAS DC-10:or hamnade sedermera i Northwest och franska bolaget AOM.

Scanair skaffar egna DC-10
Det är logiskt att antaga att Scanair tog över SAS DC-10:or. Så är dock inte fallet - Scanair nyttjade bara en DC-10-30 i egna färger. SE-DFH hyrdes vintersäsongen 1986/87 in för att ge ökad kapacitet. En ersättare till DC-8-63 var under utvärdering, och efter att ha tittat närmare på bl a Airbus A300-600 och Boeing 757 valde Scanair att hyra sex begagnade DC-10-10 i USA. SAS DC-10-30 hade för stor räckvidd för Scanairs behov. De sex flygplanen hade ursprungligen levererats till Western Airlines mellan 1978 och 1980, och överförts till Delta Airlines i samband med att bolagen slagits samman 1987. Året därpå såldes de av Delta till leasingbolaget UAS, som nu hyrde ut dem till Scanair. Scanair hyrde i sin tur vidare ett av flygplanen, SE-DHX, till American Airlines och tjänade stora pengar på affären.

Introduktionen av DC-10 i Scanair var något ojämn. Störningar och brist på reservdelar medförde att man inledningsvis behöll DC-8-63 som reservflygplan och aldrig sålde mer än 254 stolar av de 374 ombord. När problemen lösts blev DC-10 ett relativt problemfritt flygplan i flottan, och förutom charterflygningar hyrdes kapacitet även ut till SAS för inrikestrafik i Sverige och Norge. Kapacitetsöverskottet blev dock större i och med att krisen i början av 90-talet tilltog. SE-DHZ gick 1991 till det amerikanska charterbolaget Sun Country. 

1993 bestod flottan av fyra plan; SE-DHS, SE-DHT, SE-DHU och SE-DHY. DHY hade tillfälligt hyrts ut till Sun Country och således följde tre flygplan med direkt till Premiair. SE-DHY återkom 1994 och 1995-96 registrerades flygplanen i Danmark som OY-CNS, CNT, CNU och CNY.

Under år 2000 och 2001 har DC-10:orna lämnat Premiair och överförts till moderbolaget Airtours i Storbritannien. DC-10 ersattes av Airbus A330, det skandinaviska charterflygets nya favorit.


Flygplanen i Scanairs flotta

Airbus A300B4

Boeing 727

Boeing 737

Boeing 747

Caravelle III

Convair Coronado

Douglas DC-7C


Douglas DC-8


Douglas DC-9

Fokker F28


McDonnell Douglas DC-10
> SE-DFH
> SE-DHS
> SE-DHT
> SE-DHU
> SE-DHY
> SE-DHZ

McDonnell Douglas MD-82/83


Kabinlayout DC-10 (1993)

 
Länkar

The DC-10 Homepage
Jodie's DC-10 Page
Boeing om DC-10
Widebody Trijets
DC-10-bilder på Airpics.com

 


Vad var Scanair?
· Historien · Resmålen · Flygplanen · Arkivet
Loggboken · Information

'Scanair Magazine - historien om Skandinaviens största charterflyg' har
formgivits och författats av Hans Jakobsson. Copyright © 2001. [mer info]