På den tiden jag hade sportlov, och därmed fortfarande gick i grundskolan, styrdes familjebilen för det mesta till vårt södra grannland Västtyskland för några dagars ferie. Det blev gärna några nätter på hotell i Hamburg, men 1991 års resa var annorlunda. Vi skulle besöka Berlin, drygt ett år efter murens fall och bara några månader efter att den nya Förbundsrepubliken Tyskland bildats av de två tyska staterna.
Jag minns att jag inledningsvis inte var särskilt road av att åka bil genom det gamla smutsiga Östtyskland, men när jag kom hem igen var jag av helt motsatt åsikt; ämnena DDR, Berlin och kalla kriget blev hädanefter fascinerande och spännande att lära om. Det är fortfarande något som jag lägger ner mycket tid på att studera. Mitt första besök i Berlin i februari 1991 har sedan dess följts av ett trettiotal fler som jag kanske återkommer till senare. Staden är fantastisk på många sätt. I den här artikeln tänkte jag berätta om en stad längs vägen mellan Sassnitz och Berlin. Den heter Neustrelitz och påverkade mig på ett särskilt sätt.
Efter några timmars bilfärd på dåliga vägar från Saßnitz stannade vi till i den lilla orten Neustrelitz, tiotalet mil norr om Berlin. Mitt på Marktplatz, stadens torg, befann sig ett enormt segermonument. Vädret denna februaridag var precis så grått som man kan föreställa sig hela DDR var, och ramade in det hela på ett ypperligt sätt. Här märktes det inte att muren fallit över ett år tidigare. Bilarna var fortfarande uteslutande av modellerna Trabant 601 och Wartburg 353. Den Golf som syns parkerad till höger i bilden tillhörde förmodligen en Wessi, men kan även vara en av de 10 000 Golf-bilar som exporterades till DDR under 1978. Färgskalan på bilarna var lika spännande som vädret när bilden togs den töande torsdagsförmiddagen den 21 februari 1991.
En närmare titt på segermonumentet (uppfört 1956) visar en tavla med namnen på de sovjetiska soldater som stupade när staden befriades den 29-30 april 1945, just som Hitler sköt sig i bunkern. Flera av soldaterna låg begravda i parken runt monumentet, men de flyttades till en krigskyrkogård i närheten då den 16. pansardivisionen lämnade Neustrelitz och flyttade till staden Tjajkovskij i Ryssland 1993. Två år senare monterades hela monumentet ner och ersattes av en öppen plats med en fontän i mitten.
Citatet ovanför lyder ungefär Evigt minne av de fallna hjältarna i kampen för frihet och vårt lands självständighet – J.V. Stalin.
Man kan ju diskutera betydelsen av ordet befrielse när man pratar om den sovjetiska invasionen av det tredje riket under våren 1945. Talesättet Ur askan i elden är väl ganska passande för de stackare som hamnade på fel sida om den innertyska gränsen efter kriget. Segermonument av den här sorten placerades på bästa plats i snart sagt alla städer inom den sovjetiska ockupationszonen, som den 7 oktober 1949 ombildades till Deutsche Demokratische Republik.
Neustrelitz blev en av garnisonsorterna för den sovjetiska krigsmaktens GSSD – Gruppe der Sowjetischen Streitkräfte in Deutschland – men invånarna var sedan tidigare vana att ha militärer runt knuten. Redan 1935 hade Wehrmacht satt upp ett infanteriregemente i Neustrelitz. Den sovjetiska ockupationsmaktens kontingent på plats kom att utgöra 25 000 personer som mest, lika många som invånarantalet i staden. Fortfarande i januari 1991 hade Sovjetunionen 337 800 man i f d DDR, baserade på 276 platser med 4 200 stridsvagnar, 690 flygplan, 680 helikoptrar och 677 000 ton ammunition i lager. Utöver de stridande styrkorna tillkom även 208 400 familjemedlemmar och civilanställda på baserna i landet. DDR:s egen befolkning uppgick till ca 17 miljoner människor.
När vi kom tillbaka till vår Volvo 740 efter en liten promenad runt torget såg vi att någon stod och tittade in i den med stort intresse. Just som vi närmade oss upptäckte han att vi sett honom. Han blev mycket förlägen och gick omedelbart därifrån samtidigt som han försökte dölja sitt ansikte. Det var en sovjetisk soldat med geväret på axeln och förmodligen hade han aldrig sett en liknande bil förut. Undrar hur det gått för honom i livet. Förhoppningsvis har han själv en riktigt fin bil.