Det må vara 24 år sedan vårt svenska fabeldjur flög för första gången, men det är först nu som JAS 39 Gripen på allvar börjat visa sin styrka och kapacitet.

Hela 30 år har hunnit passera sedan riksdagen fattade beslut om utveckling av det nya systemet JAS 39, ett stridsflygplan med flerrollskapacitet som skulle ersätta samtliga versioner av flygplan 37 Viggen. Debatten om JAS-projektet, som det oftast kallades, var livlig under 80- och 90-talet med argument av både lägre och högre validitet.

De naiva hävdade i vanlig ordning att vi borde föregå med gott exempel i världen och genomgående rusta av vårt militära försvar eftersom det ändå inte fanns något värde i att anfalla Sverige. Vissa av dem fick vulgärt mycket spelrum i massmedia, ivrigt påhejade av journalister som tycktes driva personliga kampanjer mot den svenska industrin i allmänhet och projektet i synnerhet och dessutom belönades för det.

Vi som läste flygtidningen MACH när det begav sig minns också hur det lät i det bladet. Aerodynamikern Sven-Olof Ridder hävdade att den instabila konstruktionen med canardvinge var helt vansinnig och förordade en konventionell stabilisator i stjärtpartiet på flygplanet. Vattnet på kvarnarna flödade friskt när haverierna inträffade 1988 och 1993. Televisionen och boulevardpressen gottade sig i olyckorna och vitsade till det med tillmälen som FJASkot och Dyrgripen.

Att det är normalt med haverier under utprovningsfasen, att Viggen drabbades av ännu fler problem på sin tid och att utländska alternativ som exempelvis F-16 Fighting Falcon ramlade ner i parti och minut brydde man sig aldrig om att ta reda på. Allt var fel med JAS – dess korrekta beteckning JAS 39 eller Gripen förekom så gott som aldrig – och de svenska ingenjörer i den svenska industrin som lagt ner oändligt antal arbetstimmar på projektet antyddes vara inkompetenta. Journalisterna, särskilt de på TV 4, visste bäst hur man konstruerade flygplan som var avsedda att prestera bäst även 20 år fram i tiden, det vill säga ungefär nu.

Men så började JAS 39 komma ut i förbandstjänst i slutet av 1990-talet. Ibland dök, och dyker, de okunniga tyckarna upp i media igen, hävdandes att JAS-projektet borde läggas ner (vilket skulle varit svårt eftersom första delserien då var slutlevererad) men i övrigt tystnade gnället från den tredje statsmakten betänkligt. Så småningom började andra länder visa intresse för fJASkot dyr-Gripen som var så dålig och farlig och helt onödig. Då hade Saab även blivit kompisar med British Aerospace som hjälpte till med marknadsföringen och tillsammans tog man fram trevliga informationsfilmer om Gripen-systemets överlägsenhet.

Nu när vi skriver år 2012 är rapporteringen om Gripen i media lite mer balanserad och kompetent. Visst har utvecklingen av JAS 39 inte skötts felfritt, men det är på tiden att det svenska folket ärligt får veta att man faktiskt fått vad man betalat för: ett av världens idag främsta stridsflygplan.