Vill man ge exempel på typisk musik från 80-talet så brukar det inte dröja särskilt länge innan någon nämner Kim Wilde. Det brittiska stjärnskottet slog igenom 1981 med låten Kids in America och gav mot slutet av året ut sin fjärde singel som snabbt gick upp på listorna och knep förstaplatsen i bland annat Frankrike, Schweiz och även här hemma. Cambodia kom att bli en odödlig hit som än idag hörs och syns här och var.

Studerar man texten till Cambodia förbyts dock de nostalgiska fantasierna om det problemfria 80-talet snabbt till 70-talets olustiga verklighet i Sydostasien och ett krig som präglade en hel västvärld under många år. Huvudpersonen i sången är hustru till en pilot i det amerikanska flygvapnet. De bor i Thailand, där U.S. Air Force opererar från sju flygbaser mellan 1961 och 1975. Vietnamkriget var elddopet för det tunga jakt- och attackflygplanet F-4 Phantom II som piloten i sången flyger under sin tour.

Livet som flygvapenhustru i Thailand var behagligt men som hos så många andra tänkande människor började hans beteende så småningom förändras och livsglädjen falna när krigets fasor kom allt närmare för varje uppdrag.

He had to leave that night
he couldn’t say too much
but it would be alright
he didn’t need to pack
they’d meet the next night
he had a job to do
flying to Cambodia

Tillvaron som flygare i ett krig långt hemifrån var inte så bekymmersfri som det ibland antyds i filmernas värld där napalmens eldhav syns som färggranna badbomber i backspeglarna på de tuffa flygplanen, just som de stiger upp mot skyn efter ännu en räd och någon uttjatad låt av Jefferson Airplane tonar in i bakgrunden.

He had the saddest eyes the girl had ever seen
He used to cry some nights as though he lived a dream

Krigets rättfärdighet kan man diskutera i oändlighet, men det är lätt att glömma att alla de flygare vars jobb gick ut på att fälla bomber över skyldiga och oskyldiga människor också var människor av kött och blod. Att veta att varje gång man tar adjö av familjen kan vara den sista är en känsla som få filmer och böcker kan förmedla.  Fruar och barn svävade alltid i den fruktansvärda ovissheten och våndades över att nästa person som knackade på dörren kunde vara där för att lämna ett besked som ingen vill få. Piloten i Kim Wildes sång kom en dag aldrig hem från det han var utsänd att göra över Kambodjas djungler och frun får aldrig veta vad som hänt.

Texten skrevs av kompositören Marty Wilde, far till Kim, som när han författade såg framför sig just en F-4 som träffas av en luftvärnsraket från marken – ett öde som drabbade många amerikanska flygare under Vietnamkriget. Krig är och kommer alltid att förbli ett helvete som ingen förtjänar att genomlida oavsett vilken sida man är på.

Krig är nog trots detta något som mänskligheten kommer att få dras med i all evighet oavsett om vi förtjänar det eller ej; det kan vara värt att hålla i minnet i våra dagar när även svenska familjer svävar i ovisshet och ibland får besked om att den de saknar aldrig mer kommer tillbaka. Argument i stil med att man måste knäcka några ägg för att göra en omelett känns nog ganska irrelevant för de efterlevande som tvingas hantera en ny och oönskad verklighet.