Begreppet Mälardalskarusellen har sedan det var aktuellt under 60– och 70–talen etsat sig fast i svensk militärhistoria. Bakom uttrycket låg regionalpolitiska beslut som syftade till att skapa arbeten i glesbygden genom en omorganisation av försvarets förband och skolor på platser runt Mälaren och i östra Svealand. Både Armén och Flygvapnet fick regementen och flottiljer flyttade eller nedlagda i processen som pågick mellan 1957 och 1982.

Bland de förband som berördes var Svea Ingenjörregemente – Ing 1 – med anor från 1855 och tidiga förläggningsplatser på bl a Kungsholmen i Stockholm och Vaxholm. Från 1922 huserade dåvarande Svea Ingenjörkår i Frösundavik norr om huvudstaden, där man kom att stanna till 1970 då flytten till nyanlagda Almnäs utanför Södertälje genomfördes. Frösundavik kom sedermera att förändras radikalt; kasernbyggnaden förvandlades till hotell och intill byggde ett då välrenommerat flygbolag sitt nya huvudkontor i glas och stål under slutet av 80–talet.

Ingenjörtrupperna har liksom de flesta andra truppslag anor som sträcker sig långt bak i tiden. Inom den svenska armén organiserades s k pionjärtrupper i mitten av 1600-talet med uppgift att utföra fältarbeten och under årens lopp mejslades ingenjörsförbandens arbetsbeskrivning ut till att i modern tid i huvudsak ombesörja uppförande och underhåll av vägar, broar och färjor för militärt bruk. Vidare har man till uppgift att bl a förstöra eller blockera samma infrastruktur i syfte att hindra fiendens framryckning och utföra mineringar där behov finnes.

Tillsammans med infanteri-, pansar-, artilleri-, luftvärns- och trängförband organiserades ingenjörtrupperna i infanteribrigader vilket under det kalla kriget utgjorde ryggraden i det svenska invasionsförsvaret. Begreppen IB 66 och IB 77 är än i dag något som många som gjorde värnplikten i Armén under det kalla kriget kan förklara i detalj.

Ing 1 förlades till det nya regementsområdet i Almnäs från och med den 1 juli 1970.

Byggnaderna på området präglas av det sena 1960-talets arkitektoniska ideal och uppvisar stora likheter med det s k miljonprogrammets hyresbostäder runt om i landet.

I dag ägs området av byggföretaget Peab som upplåter byggnaderna till allehanda företag i olika branscher. Närheten till E4, E20, järnväg och hamnar gör att Peab nu planerar omvandla regementsområdet till ett logistikcentrum.

Efterhand som åren gick ökade verksamheten i Almnäs. Från 1984 samlades all försvarsgemensam svensk FN-utbildning på regementsområdet. Organisationen bytte under 90-talet namn från FN-skolan till Swedint men har numera även den officiella benämningen Försvarsmaktens internationella centrum.

Bara några år efter Mälardalskarusellens sista varv började statsmakterna ännu en gång riva i organisationen. Försvarsutredning 1988 föreslog att Ing 1 skulle flyttas till Strängnäs för att där inordnas med P 10. FN-skolan skulle samtidigt flytta till Kungsängen och regementsområdet i Almnäs övertas av Försvarets Forskningsanstalt. Ett beslut om detta fattades till och med i december 1989 men några flyttar blev aldrig aktuella, ej heller efter 1992 års försvarsbeslut där frågan ånyo kom upp. Det lär ha varit vågmästarna Ny demokrati som krävde att Ing 1 skulle bli kvar i Södertälje för att man skulle ställa sig bakom regeringens försvarsproposition. Ingenjörtrupperna kunde skatta sig lyckliga efter att politikerna i euforin efter kalla krigets slut snabbt börjat skära i totalförsvarets resurser.

Jämfört med de flesta andra regementsområden i vårt land är Almnäs ett unikum. Kasernbyggnaderna uppvisar stora likheter med sina motsvarigheter på andra sidan Östersjön.

En av dem eldhärjades förra året då en förlupen svetsloppa satte eld på taket under ett reparationsarbete.

Numera används den stora kaserngården ibland av yngre medborgare som vill öva upp sin förmåga att åka rullbräda eller andra lättare fordon. Lättnaden för Ing 1 efter 1992 års försvarsbeslut blev inte så värst långvarig; 1994 omorganiserades Svea Ingenjörregemente som Svea Ingenjörkår, då man ej längre satte upp något krigsförband. I och med 1996 års försvarsbeslut var förbandets öde avgjort och den 31 december 1997 upphörde Ing 1.

Den militära närvaron upphörde emellertid inte i och med ingenjörtruppernas uttåg från Almnäs. Swedint stannade kvar och hade sällskap av Högvakten fram till år 2004 då man flyttade till Livgardet i Kungsängen. Sedan dess är Almnäs civilt område, men i terrängen finns ännu lämningar efter den militära tiden.

Liksom många andra tidigare militära förläggningsplatser är området nu hemvist för stora och små företag med diverse inriktning.

Den förhållandevis moderna byggnadsstilen skänker inte samma atmosfär som finns på andra äldre regementen som avvecklats.

Men som vanligt gäller det att ha ögonen med sig och titta noga. Då kan man se spåren.

Här står ännu kulfången kvar vid skjutbanorna på fältet.

Om de numera används för organiserad övningsskjutning genom någon förening känner författaren inte till. De ger intryck av att vara välbevarade.

I utkanten av området finns även mindre välbevarade objekt kvar. Kamouflagemålningen på denna vapenkassun bleknar för varje år och ersätts av klotter i ungdomligt oförstånd. Mönstermålningen ser bättre ut och förfular heller inte omgivningarna.

Inget är kvar från vårt gamla invasionsförsvar, men Ing 1 lever vidare i mångas minnen och genom Kamratföreningen Sveaingenjören där det även finns bilder och mer historik kring Svea Ingenjörkår och Ingenjörregemente genom tiderna.

– // –