I samma takt som vårt militära försvar har decimerats så har intresset för vårt militärhistoriska arv ökat markant. Därom vittnar nya tidskrifter och böcker och inte minst det stora antal förbandshistoriska museer som visar framtida generationer vad som i fordom säkrade vårt lands frihet och oberoende. Ett av Sveriges bästa militärhistoriska museer är sprunget ur nedläggningen av Skånska Flygflottiljen F 10 för drygt tio år sedan och är i dag ett av landets största flygmuseer.
De flesta av våra nedlagda flygflottiljer har efter den militära verksamheten omvandlats till företagsparker då utbudet av fastigheter på dessa områden är stort och varierande. Vissa har klarat sig bättre än andra och det ligger nära till hands att påstå att f d F 10 utanför Ängelholm är det bästa exemplet på hur man på ett effektivt sätt kan få en tidigare garnison att blomstra med civil verksamhet. Sedan byggkoncernen Peab tog över Valhall Park, som flottiljområdet numera heter, är så gott som samtliga lokaler uthyrda. Ett av de mer namnkunniga företagen i Valhall Park är Koenigsegg Automotive som tillverkar motorfordon med något högre prestanda än de vi till dagligdags möter på vägarna.
För de flesta är F 10 känd som landets mesta Drakenflottilj. Saabs dubbeldelta J 35 kom till F 10 år 1964 och förblev, i utvecklade versioner, kvar i tjänst fram till 1998. I slutet av 80-talet fanns fyra divisioner med omkring 70 Draken i tjänst på flottiljen då man satt upp en fjärde division för utbildning av flygförare på J 35OE, en för tiden ny exportversion för Österrike.
Historien om Draken tar sin början bara fem år efter andra världskrigets slut. Visa av erfarenheterna av de amerikanska anfallen mot Hiroshima och Nagasaki stod det klart för Flygvapnets ledning att ett eventuellt angrepp med atomvapen mot Sverige sannolikt skulle genomföras med högtflygande bombflygplan. Specifikationerna för det nya svenska readrivna jaktflygplanet var att det skulle kunna flyga i överljudshastighet, vara försett med radar och kunna stiga mycket hastigt. Därtill skulle det klara att operera från landsvägsbaser. Till chefskonstruktör utsågs Erik Bratt.
Den första prototypen av Saab 35 Draken flög för första gången i oktober 1955. Dess namn kom av dubbeldeltakonstruktionens likhet i planvy med en flygande drake. Från 1960 började J 35 placeras ut på flottiljerna och ersätta äldre J 32B Lansen och J 34 Hunter. Under 70-talet var J 35 i olika versioner standardflygplan på samtliga jaktflottiljer – F 1, F 3, F 4, F 10, F 12, F 13, F 16, F 17, F 18 och F 21, som även fungerade som spaningsflottilj tillsammans med F 11 och för denna uppgift opererade S 35E. Typinflygning bedrevs med tvåsitsiga SK 35C på F 16 i Uppsala fram till 1986, då TIS 35 flyttades till F 10 som från detta år var rikets enda 35-flottilj då man i Uppsala övergått till JA 37 Viggen.
Det är alltid så att det bildas en familjär och särskild anda i kulturer som krymper. I egenskap av enda Drakenflottilj blev F 10 ett unikum inom Flygvapnet från senare delen av 80-talet, och när Saab gångtidsförlängde J 35F med uppdaterad elektronik och andra förbättringar blev den nya beteckningen J 35J – för att J är den tionde bokstaven i alfabetet. Mellan 1987 och 1991 kom 66 nygamla J 35J till F 10.
Men trots detta började det bli tid för Draken att landa för gott. 101. Jaktdivisionen Johan Röd med tillhörande stationskompani avvecklades i enlighet med 1992 års försvarsbeslut året därpå och återuppstod med AJS 37 Viggen, som för första gången nu kunde ses med flottiljsiffran 10 på nosen. Den nya divisionen utgjordes av personal och utrustning från F 17 även av resurser från F 6 och F 13, två flottiljer som enligt samma försvarsbeslut skulle läggas ned. Med Viggen fick man på F 10 sätta sig in i nya uppgifter i form av attack och spaning. Dessutom blev det en föraning om vad som så småningom även skulle ersätta de två kvarvarande Drakendivisionerna; JAS 39 Gripen. Tillsammans med F 21 blev F 10 landets första Jasflottiljer i uttryckets verkliga mening.
I slutet av 90-talet hade F 10 stark medvind och allt tydde på att Skånska Flygflottiljen skulle finnas kvar för lång tid framöver. Johan Gul, 103. Jaktdivisionen, lades ner i mars 1997 och den 8 december 1998 utgick J 35 Draken ur den svenska krigsorganisationen efter närmare 39 år i och med att 102. Jaktdivisionen Johan Blå tog farväl av J 35J med en helt blåmålad maskin försedd med divisionens spektakulära emblem på ryggen. Då hade Drakens roll i det svenska luftförsvaret sedan länge förändrats från att jaga fientliga bombflygplan på hög höjd till att uppträda mot fientliga jaktflygplan på lägre höjder.
Den sista september 1999 kom JAS 39 Gripen på leverans till F 10 och en ny era var inledd. I april 2000 flög Viggen för sista gången på flottiljen och därefter var Gripen allenarådande på Barkåkra.
Framtidsflottiljen F 10 hade med JAS 39 inlett en omfattande utbyggnad med investeringar på över 300 miljoner kronor. Nya hangarer, ombyggnad av rullbana och taxibanor, anpassningar av olika system och utbildningar av personal gav sken av att flottiljens existens var säkrad. Det var något som inte minst all nyinflyttad personal med familjer från orter som förlorat sina flottiljer uppskattade. Men den politiska cirkusen ville annorlunda trots investeringar och tidigare löften. Riksdagen fattade beslut om avveckling av F 10 till den 31 december 2002. Det var inte den första och definitivt inte det sista huvudlösa politiska beslut som fattats i vårt land.
När flottiljens verksamhet upphörde efter 47 år och inventarierna packades i lådor uppkom efter ett tag möjligheten att utifrån de föremål som fanns i det tidigare förbandsmuseet på F 10. Med bistånd från Försvarsmakten kunde F 10 Kamratförening hyra 3. kompaniets hangar och tredje divisionens kontorsbyggnader. I juni 2004 invigdes Ängelholms Flygmuseum och sedan dess hälsas besökarna välkomna till Drakenvägen 5 av en RB 68 Bloodhound II. Robotsystemet fanns vid F 10 mellan 1966 och 1974.
I utställningen finns även den sista tillverkade 35:an, Johan 30, som byggdes 1972 som J 35F2 och sedermera modifierades till J 35J. Men även om F 10 är starkt förknippat med Draken så finns det så mycket mer att berätta om luftförsvarets historia i nordvästra Skåne. Det var ju inte bara flygplan utan även robotar, markfordon, strilbataljoner och mycket mer som utgjorde Skånska Flygflottiljen. Ängelholms Flygmuseum är inte en kollektion med utrangerad materiel utan en samlingsplats där människorna som hängav sig åt Flygvapnet och F 10 får berätta sin historia, ända från begynnelsen då flottiljen utgick från Bulltofta i Malmö.
Utställningen är levande på ett sätt som man sällan ser. Kamratföreningen som driver flygmuseet gör det mycket professionellt och med tanke på att arbetet sker helt ideellt är det minst sagt fantastiskt. Det är internationell klass på utförandet.
Det är atmosfären som gör det. Här finns en air av entusiasm och glädje och det märks att man lägger ner mycket stor omsorg på alla detaljer.
Flygvapnets verksamhet var ju mycket mer än bara flygplan och i lokalerna finns hur mycket som helst att upptäcka för den som vill veta mer om hur den vardagliga verksamheten på flottiljen bedrevs, hur radarövervakning av rikets gränser skedde och hur exempelvis vädertjänst och sjukvård fungerade. På senare tid har det blivit så trångt i hangaren, att man behöver expandera. Det senaste tillskottet i form av en tvåsitsig Vampire väntar på plats.
F 10 ansvarade även för några av de tidigare så hemliga krigsflygbaserna i södra Sverige, och i utställningen ingår sedan en tid inredningen ur den underjordiska kommandocentralen på fält 85 i Byholma. Fältet avvecklades år 2000 och var då utbyggt till Bas 90-standard med sido- och reservbaser.
Här finns också ett kartbord från en luftförsvarsgruppcentral där flyglottor kontinuerligt markerade flygplanens positioner efter inkommande rapporter från den optiska luftbevakningen.
Kamratföreningens arbete med att hålla museets J 22 Röd Kalle vid liv förtjänar ett särskilt omnämnande. Den gjorde sin moderna debut redan på flygdagen vid flottiljens 50-årsfirande i juni 1990 och har sedan dess ingått i museets samlingar. Motorkörningarna har varit uppskattade och attraherat långväga gäster tack vare den ljuvliga sången från kolvmotorn. Av 200 tillverkade finns bara tre kvar och Röd Kalle är i bäst skick.
Röd Kalle är ej flygbar, men har taxat för egen maskin vid flera tillfällen. I samband med en motorkörning under Lergökarallyt år 2009 havererade emellertid motorn och det skulle ta över 2 000 timmar och tre fullständiga nedmonteringar av motorn innan man fick i gång den igen.
Det tarvade djup tankeverksamhet bland de åtta herrar som vårdar Röd Kalle på museet. En brusten vevstake och fyra kolvar fick ersättas med delar från en defekt motor som donerats av Flygande Veteraner, vars DC-3 har samma typ av motor. I maj 2013 vaknade motorn äntligen till liv igen, även om den frustade och harklade sig och krävde flera justeringar. Under sommaren har Röd Kalle dragits ut ur hangaren och motorkörts vid flera tillfällen. Det är ett fascinerande skådespel att se hur man med styrka vevar upp svänghjulet när motorn ska startas.
Det är eldsjälarna i F 10 Kamratförening som ser till att museet håller den höga kvalitet som möter besökaren. Museet är aktivt och inbjudande.
En av eldsjälarna är Emma Persson som ser till att museets JAS 39A Gripen får den omsorg som behövs. Individen 39101 tjänstgjorde aldrig i Flygvapnet utan kom att ersätta den havererade första prototypen som provflygplan hos Saab under hela sin aktiva tid. Tack vare ett finmaskigt kontaktnät har Emma och hennes kamrater på museet goda förutsättningar att återställa 39101 i originalutförande, ett arbete som pågår kontinuerligt. Emma är även en av landets duktigaste modellbyggare och har JAS 39 som specialitet.
Museets butik går i linje med museet i övrigt; sortimentet är stort, varierande och genomtänkt.
Här finns även vad som sannolikt är södra Sveriges mest välsorterade hobbybutik. Utbudet av byggsatser är stort och priserna bland de lägsta i landet. Museets ledning har så mycket kunskap och intresse av sin verksamhet att man önskar att deras synsätt även fanns i museibutiker i andra delar av landet.
Måhända är redaktören inte fullt så opartisk som han borde vara när dessa rader skrivs, ty han är själv medlem i F 10 Kamratförening och har visst samarbete med museet till och från. Men det förändrar inte det faktum att F 10 Kamratförening är Flygvapnets största med över 2 000 medlemmar, och att museet under år 2012 hade över 20 000 besökare och därtill utnämnts till Skånes bästa museum i alla kategorier. Atmosfären är varm och välkomnande och det märks mycket tydligt att man brinner för det man gör. Kamratföreningens nye ordförande Sven Scheiderbauer, som tidigare bl a varit chef på Flygvapenmuseum och Norsk Luftfartsmuseum i Bodø, är en av många namnkunniga personligheter i föreningen som efter en framgångsrik yrkeskarriär inom flyget nu delar med sig av sina erfarenheter till andra som besöker Skånska Flygflottiljen i sin nuvarande skepnad.
Gör det du med och ta gärna en titt på kamratföreningens och museets webbsidor som är välfyllda med intressant material!
