För den flygintresserade var skiftet mellan 80– och 90–talet och åren därefter rena julafton. För första gången fick vi komma närmare flygplanen från det fallna imperiet i öst, flygplan som dittills oftast setts på suddiga foton tagna i smyg eller över internationellt vatten eller genom illustrationer som gjorts med den knapphändiga informationen som då fanns tillgänglig. När sex MiG-29 besökte Karelens Flygflottilj vid Rissala i Finland sommaren 1986 blev det stora rubriker i flyg– och militärpress över hela världen och händelsen uppmärksammades till och med i den allmänna dagspressen.
Det nya och mytomspunna sovjetiska jaktflygplanet hade aldrig tidigare visats i väst. Det var en gyllene tid för modellfabrikanterna som tävlade om vem som skulle bli först med en plastbyggsats av Mikojan–Gurevitj MiG-29 – särskilt efter flygutställningen Farnborough ’88 där flygplanet visades upp inför stora ögon och tappade hakor. Sammanbrottet i öst öppnade en helt ny värld även för flygentusiasterna. Under de kommande utställningarna på Farnborough i Storbritannien och Le Bourget i Frankrike skulle flygplan från öst väcka uppmärksamhet gång efter annan.
Vad de sovjetiska byråkraterna upptäckte i slutet av 80-talet hade det det amerikanska försvarsdepartementet insett sedan länge. Publiken uppskattar flygplan som flyger fort, orsakar explosioner och framförs av unga män med solglasögon. I propagandakriget försåg man mer än gärna pressen med bildmaterial och underlag, och i samband med att Operation Desert Storm bröt ut i Persiska viken i januari 1991 öppnades dammluckorna för fullt. TV-tittare över hela världen fick på nära håll uppleva kriget från soffan och se laserstyrda bomber spränga sönder byggnader genom svajiga svartvita filmklipp som Pentagon delat med sig av till nyhetsbyråerna. När ökenstormens vindar mojnat i tv-rutan fortsatte de i böcker och tidskrifter där spännande artiklar berättade om uppdragen och flygarlivet i närmare detalj. Den nya tidningen Superjets skulle från 1992 komma att fylla mången flygentusiasts behov i form med fantastiskt bildmaterial från världens främsta flygfotografer som illustration till artiklar om för tiden aktuella och intressanta ämnen. I varje utgåva fanns dessutom två stora affischer som förmodligen omedelbart åkte upp på väggen i många pojkrum.
Det var lite si och så med korrekturen i tidningen som utkom med fyra nummer per år. Det märktes tydligt att redaktionen ej satt i Sverige utan snarare på andra sidan Öresund. Tyvärr blev Superjets inte särskilt långlivad i de svenska tidningshyllorna och försvann efter knappt tre år. Synd, eftersom bildmaterialet håller än i dag. Redaktören Carl Bjerredahl gav för övrigt ut ett par fotoböcker på samma tema, bland andra Himlens vikingar där de nordiska flygvapnen presenteras i utmärkta bilder.
Det var också en tid då utbudet av köpvideofilmer ökade. I flygtidningarna fanns reklam för exotiska filmer av en sort som aldrig skulle dyka upp hos videouthyraren – flygdokumentärerna. På Discovery Channel visades regelbundet program i serier som Wings och Great Planes m fl, men för detta krävdes parabolantenn eller en bättre kabel-tv-leverantör. Huruvida programmen i serien In the cockpit från 1990 visades på Discovery är okänt, men 1990 kunde man köpa den på VHS. Sex program med olika tema – bl a hangarfartyg, attackhelikoptrar och sovjetiskt militärflyg – producerades och gavs ut på videokassett. Det första programmet hette Fly low, hit hard och visade hur attackflyget opererade under Vietnamkriget och fram till modern tid i slutet av 80-talet. Bland flygplantyperna som förekom fanns A-4 Skyhawk, F-4 Phantom, Kfir, Tornado och även AJ 37 Viggen. Tack vare någons kulturgärning kan vi nu återuppleva detta via webben och filmen är väl värd att titta på.
Den här typen av filmer produceras inte längre. Fly low, hit hard ger exempel på en stil som bäddar in tittaren med hjälp av bild och väl anpassad bakgrundsmusik och väcker intresse på ett sätt som sällan syns i vår tid där magnifik HD-upplösning och surroundljud (eller malplacerad hårdrock) ofta verkar vara långt viktigare än att det som faktiskt visas på bilderna skänker stimulans och glädje.
Apropå tidigare nämnda propagandakrig så förtjänar den märkliga tidningen Warplanes of the Middle East ett särskilt omnämnande. Den verkar bara ha givits ut i ett nummer hösten 1990 och innehåller inte bara en officiell piltavla med Saddam Hussein i mitten utan även en rad krigshetsande artiklar, med utropstecken efter varje rubrik, där det tydligt framgår att amerikanska bomber är den enda lösningen på de flertusenåriga problemen i regionen. I verkligheten deltog 39 länder från hela världen aktivt i kriget för att befria Kuwait 1991. Då som nu bör man vara kritisk när man tar del av information. I bland är avsändaren inte den man tror.
–– // ––
