Hur många vältummade exemplar av Flygvapnets yrken och Vårt sätt att leva väntar på att återupptäckas i källare och på vindar runt om i vårt land? För en flygintresserad tonåring i slutet av 1980-talet fanns det gott om bränsle för att elda på drömmarna om ett liv i det blå.
Flygvapnet fanns överallt och med devisen Så högt man kan komma gjorde vårt vingade vapen reklam både i tryckt form och på bioduken.
Nu var ju detta en annan tid och tack vare den allmänna värnplikten hade gemene man en grundläggande förståelse för totalförsvarets betydelse och vad som var viktigt i samhället. Men då hade vi också, till skillnad mot idag, ett folkförsvar där alla hjälptes åt att skydda vårt gemensamma hem.
Man kan lätt bli förvirrad med tanke på vad som nu händer. Våra folkvalda har ju i enlighet med svensk konsensustradition lovat att det ska råda evig fred i vårt närområde och så sent som i oktober 2012 intygade en namnkunnig försvarspolitiker att Europa är säkrare än på länge för att Ryssland drar sig österut. Vi har de politiker vi förtjänar och det är bara att hoppas att alla historielösa karriärister som dirigerat vår försvarspolitik de senaste två decennierna har fått sig en mindre chock nu när Ivan visar sitt rätta ansikte än en gång. Vi andra är mer chockade över den enorma naivitet som fortfarande visas från vissa grupperingar som har oproportioneligt stort inflytande i den svenska offentligheten, men Krim och Ukraina är ju å andra sidan så himla långt bort.
— // —
