Eftersom föregående artikel handlade om en flygmaskin så fortsätter jag med en bildredovisning inom samma ämne av bara farten. Ungefär fem mil norr om Berlin finns ett trevligt utomhusmuseum beläget på det som en gång var den sovjetiska flygbasen Finow. Jag har besökt platsen flera gånger och här kommer en kavalkad om 40 bilder från 2004 och 2009.
Vaktkuren och infarten till det gamla flygbasområdet.
Tvärtemot flygbasen Templin, som ligger några mil norrut, så ligger Finow nära inpå bebyggelsen i samhället Finowfurt, som i sin tur växt ihop med den något större staden Eberswalde någon kilometer längre österut. Flygfältet Finow är fortfarande öppet, men nu bara för allmänflyg, och var inte fullt så övergivet som Templin även om det fanns en hel del förfallna kaserner på området vid mitt besök 2004.
Det finns gott om flygplansvärn i varierande skick runt om på basen. Värnen i västra delen av fältet används som utställningslokaler av Luftfahrtmuseum Finowfurt medan övriga stod övergivna.
Den gamla patrullvägen runt basen är numera allmän väg men i dåligt skick.
Taggtrådsstaket från vad som verkade vara två perioder i den tyska historien. Finow var en Luftwaffe-bas före 1945.
Infarten till muséet är på andra sidan fältet och här möter oss bland annat en Mikojan-Gurevitj MiG-17F (FRESCO-C) ur nationella folkarméns flygstridsstyrkor, eller mer populärt uttryckt det östtyska flygvapnet.
På museiområdet används värnen till utställningar eller evenemang.
Jakovlev Jak-28R (BREWER-D) från det sovjetiska flygvapnet. Detta var en spaningsvariant av Jak-28, som konstruerades för bombändamål under det sena 50-talet.
Muséet förfogar över inte mindre än fyra olika varianter av MiG-21 (FISHBED).
Mikojan-Gurevitj MiG-21UM (MONGOL-B) var en skolvariant av det populära jaktflygplanet och följde med över till det alltyska Luftwaffe efter återföreningen.
Vid mitt besök 2004 hade man placerat denna MiG-23BN (FLOGGER-H) i ett värn med utrustning och beväpning. När jag var där år 2009 stod flygplanet utomhus för sig själv, vilket är lite synd eftersom detta var en av de mest givande utställningarna på muséet.
Förarkabin på MiG-23BN.
MiG-23S (FLOGGER-A) är en tidig variant ur den mångfacetterade familjen.
Inne i en av byggnaderna finns en stor modellutställning med sovjetiska flygplan och helikoptrar.
Visst renoveringsbehov föreligger…
Vid besöket år 2009 hade flera flygplan flyttats. Luftfahrtmuseum Finowfurt är ett levande museum, något som alltid är bra för att förhindra den dammighet som ofta lägger sig på muséer som aldrig utvecklas.
I ett av värnen finns en havererad Focke-Wulf Fw 190A-9 framför en fullskalemålning av samma individ i helt skick.
Mi-8:an behövde fortfarande lite omvårdnad 2009…
Intressant utställning om MiG-29 (FULCRUM) i sovjetisk, östtysk och tysk tjänst på 80- och 90-talen med fyra mycket fina modeller i skala 1/32.
Iljusjin IL-14 (CRATE) var ett turbopropdrivet transport- och passagerarflygplan som flög för första gången 1950. Totalt byggdes drygt 3 600 stycken i Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och DDR. Detta exemplar påstås ha varit den individ som användes av Walter Ulbricht för sina resor på sin tid, men autenciteten i det påståendet är omdiskuterad.
Den tidigare nämnda MiG-23:an som stod i värn 2004 är fem år senare placerad utomhus och ses här närmast kameran.
En helikopter av typ Mil Mi-8T (HIP-C) kan beträdas och bjuder på en ganska intressant utsikt från den inglasade förarkabinen.
Muséets största objekt är en Tupolev TU-134A (CRUSTY) från Interflug.
Den här individen levererades till Interflug i augusti 1969, då med registreringen DM-SCH. Tolv år senare ändrade DDR nationalitetsbeteckning på sina luftfartyg från DM till DDR, varför detta flygplan då registrerades DDR-SCH.
De tidiga jetmotorerna av typ Soloviev D-30 saknar reversering. Förbättrade bromsegenskaper erhålls m h a en bromsskärm som fälls ut från stjärtkonen.
I december 1983 landade DDR-SCH för sista gången på Berlin-Schönefeld. Därefter användes hon som utbildningsobjekt för flygmekaniker vid Interflugs verkstäder i Diepensee på flygplatsens södra sida.
Hon blev kvar på Schönefeld-Diepensee fram till Interflug lades ner. 1992 flyttades flygplanet till sin nuvarande position på Finow, ett år innan de sista ryska förbanden lämnade basen.
Närbild på den klassiska glasnosen med navigatörens arbetsplats synlig innanför.
Titlarna på denna maskin fick aldrig de uppdaterade titlarna på 80-talet utan behöll den ursprungliga logotypen hela tiden. År 2010 målades främre delen av kroppen om i LOT-dekor för en filminspelning och därmed är målningen på dessa bilder numera historia.
I och med att navigatören behövde fri passage från sin arbetsplats saknar tidiga TU-134 mittkonsoll i förarkabinen. Respektive pilot har i stället varsin uppsättning gasreglage.
Passagerarkabinen på TU-134 är inte särskilt rymlig.
Kontrollpanel för kabintemperatur. Liksom på IL-62 var vissa reglage försedda med tysk text i stället för rysk ombord.
Vid besöket 2004 fanns en utrangerad flygsimulator för TU-134 i ett av värnen. Den var borta vid mitt besök fem år senare.
I samma värn fanns flera motorer och andra detaljer från civila sovjetiska flygplan, men som nämnts tidigare förändras utställningen konstant.
– o0o –
Luftfahrtmuseum Finowfurt är unikt så till vida att det är beläget på en sovjetisk flygbas, vilket ger mervärde och atmosfär. Muséet ser garanterat inte likadant ut idag som det gjorde 2004 och 2009, men det är alltid värt ett besök. Enklast tar man sig dit med bil, men det går även att ta RE-tåg från Berlin till Eberswalde och därifrån fortsätta med lokalbuss till Finowfurt. En dagsutflykt som kommer att vara väl värd besväret.
