Lite pausmusik med allas vår Agnetha Fältskog som flyger J 35 Draken på F 12 i Kalmar. Året var 1969.
Opp, opp, opp kan man däremot inte förvänta sig att varken vårt luftburna eller övriga försvar i framtiden kommer att ta sig om regeringen får som de vill. De senaste utspelen är så huvudlösa att det rimligtvis borde vara en mardröm. Men det är det dessvärre inte.
Det räcker med den kortsiktiga kvartalsekonomin nu! En nations försvarsmakt kan och ska inte drivas som ett privat företag.
I mitt eget hem känner jag mig trygg och säker, för jag har en bastant ytterdörr med ett tittöga i där jag kontrollerar vem jag släpper in. Skulle min ytterdörr forceras, så har jag en hemförsäkring som räddar mig om någon av mina ägodelar stjäls eller om bostaden förstörs. Efterspelet kan innebära en del krångel och olägenheter, men jag är förvissad om att så mycket som möjligt kommer att återställas eftersom jag betalat in min försäkringspremie i förebyggande syfte.
I mitt eget hemland känner jag mig inte längre trygg och säker, för vår ytterdörr har hakats av och av våra tittögon har nästan alla kastats bort. Om tjuvar skulle ta sig över dörrtröskeln kan de plocka på sig i stort sett vad som helst innan någon hinner reagera, för polisstationen ligger i andra änden av staden och har bara öppet mellan 10:30 och halv elva. Då det varit viktigare att visa upp fina siffror i hushållsbudgeten för våra fina grannar längre ner på gatan har vi inte betalat vår hemförsäkring på väldigt många år. Det kom ju aldrig några tjuvar och eftersom det varit så lugnt i grannskapet de senaste åren så kommer det nog inga i framtiden heller. Huvudsaken är att våra fina grannar längre ner på gatan tycker om oss, så att vi får vara med på knytkalaset i deras trädgård. Det är viktigt att synas i rätt sällskap, och då får det ju gärna kosta lite. Försäkringar kan man spara på, det ger ju ingen omedelbar återbäring i hushållsbudgeten. Det är bara en utgift.
Det räcker nu. Jag bor också på den här gatan.
