Språket har utan tvivel förändrats de senaste tjugo åren. Då förstods oftast med begreppet kränkning ett oönskat intrång över vårt lands gränser av främmande makt. I dag är det mest individer med svagheter i läs- eller hörförståelse som svänger sig med detta uttryck efter att de anser sig ha blivit förfördelade av valfritt företag eller instans, och ser en chans att få uppmärksamhet i pressen eller de sociala medierna.
Under det kalla kriget förekom kränkningar från både öst och väst av vårt lands integritet med viss regelbundenhet i luften och till sjöss. De berodde oftast på rena misstag som löstes på diplomatisk nivå om läget så krävde, men ibland roade sig vissa stater i vår närhet med att göra medvetna intrång på svenskt territorium.
Exakt hur många ubåtar, grodmän och andra mystiska fenomen som uppträtt vid våra kuster lär vi väl aldrig få veta. De indikerade och konstaterade tecknen på främmande undervattensverksamhet utreddes på regeringens initiativ och resulterade år 2001 i betänkandet Perspektiv på ubåtsfrågan (SOU 2001:85) där flera incidenter beskrivs. En konstaterad kränkning inträffade 1988 i området mellan Landsort och Hävringe, utanför Bråviken och inloppet till den strategiskt viktiga hamnen i Oxelösund.
Observationerna och indikationerna var många i månadsskiftet maj/juni 1988 och föranledde den 30 maj att en grupp helikoptrar sändes ut till ett område söder om Landsort, där en svensk ubåt fått kontakt med ett främmande föremål under vattenytan. Samma dag hade en mina sprängts mellan Ornö och Utö och några dagar tidigare hade man fått kontakt med ett okänt objekt utanför Huvudskär. Helikoptrarna fick sonarkontakt med föremålet utanför Landsort och efter att en svensk ubåt dagen därpå fått indikation på en okänd ubåt sydost om fyren Gustaf Dalén inleddes en ubåtsjaktoperation som kom att pågå i en dryg vecka. Det fanns tydliga bevis på att en eller flera ubåtar befann sig i området under hela tiden och vid tre tillfällen genomfördes vapeninsatser.
Den taktiske ledaren beordrade den till minjaktfartyget anslutna patrullbåtsroten att insätta anfall med full vapeninsats mot den kontakt, som Koster höll. Rätten att fatta beslut om verkanseld utan föregående varning var delegerad till honom. Från patrullbåtarna avfyrades kl. 7.40 två salvor om 36 antiubåtsgranater (ELMA) och fälldes ett fält om 32 sjunkbomber.
Minjaktfartyget Kosters eldgivning mot den förmodade ubåten utanför fyren Gustaf Dalén under morgonen den 2 juni 1988 sägs ha varit den mest omfattande som gjorts av svenska förband i fredstid.
Knappt 20 minuter efter den sista sjunkbombdetonationen observerades från såväl Koster som från en hovrande helikopter ett kraftigt luftuppkok. Helikoptern rapporterade att luftuppkokets radie var 20−30 meter. Det omrörda vattnet i luftuppkoket var klart och helt fritt från partiklar, dvs. utan bottenslam. // Efter senare analyser och prov kunde möjligheten att luftuppkoket skulle ha orsakats av gasutsläpp från botten avfärdas. Det hade med stor sannolikhet kommit från en främmande ubåt (avluftning av sjunktank med tryckluft). (SOU 2001:85, sidan 222)
Insatserna vid Hävringe resulterade dock inte i något konkret och avbröts den 8 juni 1988 då kontaktfrekvensen avtagit. Spår upptäcktes på havsbottnen men avfärdades senare av expertis då de påstods ha uppkommit av ankare som släpats längs botten. Detta till trots råder konsensus att en normalstor ubåt och minst en miniubåt under perioden befunnit sig i området. Efter insatserna mellan Landsort och Hävringe i juni 1988 minskade indikationerna på främmande undervattensverksamhet i antal. Ubåtsutredningen drog år 2001 en intressant slutsats:
Samtidigt kunde konstateras att den kränkande makten tvingades till ett mera försiktigt agerande; man hade blivit medveten om att det nu fanns en uppenbar risk att den svenska marinen skulle kunna tvinga upp eller rent av sänka en kränkande ubåt. (SOU 2001:85, sidan 229)
För att informera om vikten av korrekta observationer i det osäkra läget efter det kalla krigets slut lät Överbefälhavaren 1992 producera filmen Objudna besökare. I filmen beskrivs även den ovan nämnda ubåtsjaktinsatsen vid Hävringe med autentiska bilder.
Historierna om vad våra soldater stött på i busken, i vattnet och i himlen under det kalla kriget är många och spännande och ofta väldigt överdrivna. Men det skadar inte med ett tankeexperiment då och då, om inte annat för att se saker ur ett annat perspektiv. Tänk om något av det som påstås verkligen har hänt? Det måste finnas plats för lite kryddor i tillvaron annars blir det lätt lite väl pretentiöst. Det upprätthåller nämligen förmågan till att tänka kritiskt, något som många verkar ha tappat med tanke på alla ogrundade folkstormar om pepparkaksgubbar, Kalle Anka och Tintin som tycks vara betydligt viktigare än vad främmande makter sysslar med i vårt land nu för tiden. Ont om perspektiv är det gott om i dagens Sverige.
