|
Hem > Arkivet
> Artiklar > 10
år på samma kneg
10 år på samma kneg
Anders Thüring firade i höstas 10 års jubileum som steward i Scanair
Här blickar han tillbaka på ett decennium i luften.
Så har då ytterligare ett gäng Scanairmedarbetare förärats en silverpenna, för tro gen tjänst under tio år i företaget. Och jag som knappt visste vad Scanair var, när svaret på min ansökan kom, med en inbjudan till intervju. Ett par veckor senare fick jag reda på att jag hade blivit antagen som steward. Va' gla' jag blev, och på min födelsedag dessutom! Tack för den fina presenten!
Då var vi 40 förväntansfulla "ungdomar" fördelade på två klasser, som under hösten 1977 fick vår grundutbildning i fyra veckor i nuvarande SAS Flight Academy i Bromma. Samtidigt, eller någon vecka efter vår kursstart, började en lika stor grupp i Köpenhamn.
POMPA OCH STÅT
Den 21 september hade vi kursavslutning med pompa och ståt. Vingarna och diplomen delades ut under ett frenetiskt fotograferande. Sedan blev det tal, några tårar kanske fälldes, läckra sandwichar bjöds och till det - sherry för första och sista gången
- i uniform...
Först därefter skulle vi ut på våra traineeflights. För min del innebar det passiv ner till Köpenhamn och de nästföljande dagarna gick till Rhodos och Palma. Bägge turerna gick med
DC-8-63 och med idel danska kollegor. Puh, det var jobbigt! Vad var det jag hade gett mig in på?
På den tiden flög vi uteslutande med DC-8-55 och -62, endast i undantagsfall med 63:an. Vi var sex i kabinen som pysslade om 185 respektive 189 pax. I 63:an hade vi bara 200 stolar, varav 16 i första klass.
Min första lön räknades först ut i danska kronor för att sen omvandlas till svenska och löd på "hela" 1 759 kr och 91 öre...
Georg Olsson hette vår VD och årets vinst var beräknad till ca 3 miljoner. Rekordkassan ombord låg på sisådär 30000...
EXOTISKT
Väldigt mycket har hänt under åren som gått. Det allra mesta har varit till det bättre, men naturligtvis har en del mindre roliga saker inträffat. Destinationer som: Sri Lanka, Mexico, Barbados och USA, bara för att nämna några av de mest exotiska, finns ej längre på Scanairs program. Det var oftast långa och jobbiga turer med tidsskillnader att tampas med, men som i gengäld belönades med flera dagars stop.
Själv har jag sparat varenda schedule sedan starten och räknat ut att jag flugit på ett
40-tal destinationer utanför Skandinavien, med Las Palmas i den absoluta toppen. Hela 135 gånger! Och jag som aldrig hade satt min fot på någon av Kanarieöarna före Scanair.
Vintern 1978 började Scanair visa egenhändigt producerade filmer ombord. Den första hette "Cabaret Scanair" och hade kända artister som
Lill-Babs, Björn Skifs och Lasse Berghagen som satt i en "myshörna" i en studio, sjungandes, pratande, några sketcher, lite tecknat och Bosse Larsson som ledde allsången. Succé?? Nja, det där med allsång var väl ändå att ta i...
Rökarna satt i den bakre delen av kabinen, det var tradition liksom, men oj vad jobbigt för dom som gick i aft galley. En arbetsgrupp sattes till som mätte och tänkte, fram och tillbaka, tills någon plötsligt kom på den geniala idén att sätta rökarna i mitten på kabinen. Tack för den lösningen!
ROLIGASTE FLYGNINGEN
Det var en odd-charter för Icelandair. Den utgick från Luxemburg, upp till Reykjavik och sedan vidare till New York. Där låg vi i två och ett halvt dygn för att sen återvända till Europa samma väg. Stop i LUX, passiv ut och passiv hem. Säg, kan inte vi få hjälpa Icelandair flera gånger?? De hjälper ju oss...
STÖRSTA BESVIKELSEN
När vi inte fick flyga jumbon B-747 längre, vårvintern 1983. Vilket flygplan! Jag är säker på att ALLA älskade maskinen
- pax, flightdeck och kabinbesättningarna.
VAD BLEV DET AV OSS
Sakta minskade antalet kurskamrater allt eftersom åren gick. Några försvann över till SAS, andra hoppade av flygbranschen helt och hållet. Någon flyttade till USA och en annan till Australien. Det började likna de 10 små negerpojkarna. När det skulle bli dags för ett jubileum kunde vi räkna till 19 tappra som blivit kvar sedan starten...
JUBILEUMSRESAN
Kenneth Björnsson tog initiativet, skrev brev, ordnade med scheduleringen bokade biljetter och på kvällen den 16 september var vi tio ärrade kursare som äntrade Silja Lines magnifika M/S SVEA, som skulle ta oss till Åbo.
Efter inkvartering i hytterna och välkomstdrink i baren, satte vi oss vid ett Scanairdekorerat bord i restauranten. En ljuvlig hummersoppa inledde en tre timmar lång middag med skratt, prat, minnen och dans. Det fotograferades och "kommer-du-ihåg" till långt, långt in på småtimmarna. Åbo? Det är säkert väldigt trevligt där, men det får vi ta en annan gång...
Dagen efter kom vi så till resans "clou". Vi fick nämligen gå fram och upp till DÄR DE STYR! Och där fanns ingen som höll i ratten, de bara tryckte på lite knappar ibland. Tänk,
vad fantastiskt egentligen...
Tio år på samma kneg, det är väl egentligen inte riktigt klokt. Men om tio år, då gör man väl någonting annat får man hoppas, eller så tillhör man de fyra, fem från 1977 som fortfarande kommer att flyga. För det är ju trots allt nåt speciellt med flyget.
Eller hur?!
Från Scanair Mail december 1987
Text: Anders Thüring ARNCVDK
|
Översta raden fr v:
Aimée-Sofie Blom-Hjukström, Eva Lundin, Lone Eskildsen, Barbro van Stokkum,
Ann-Marie Gunterberg.
Nedersta raden fr v:
Anders Thüring, Kenneth Björnsson, Torgny Horn, Gunnar Björklund, Kari
Tatti.
Vi är också kvar men kunde inte vara med på jubiléet:
Ewa Derelius-Nilsson, Ann-Margret Mattsson, Annette Frejsjö, Elisabeth
Söderbäck, Tove Sylten, Ann Rolling, Eva Söndergaard-Larsen, Beate
Am-Pedersen och Ole Flyvbjerg.
Relaterade länkar
Scanairs år 1977
Scanairs år
1987
|
