När det begav sig under det kalla kriget övades det en hel del mer än vad det görs nu för tiden, eller som det motiverades: ”Riksdagen har ställt krav på vårt försvar. För att försvaret skall fungera måste det övas.” De tre försvarsgrenarna genomförde av olika skäl ofta övningar var för sig och några större gemensamma manövrer hade inte hållits sedan början av 1960-talet.

Dåvarande överbefälhavaren Stig Synnergren lade redan 1980 fram ett förslag om årliga försvarsgemensamma storövningar där samverkan mellan Armén, Marinen och Flygvapnet skulle vara huvudsyftet. Tanken var att det skulle genomföras en FMÖ – Försvarsmaktsövning – per år, och det motiverades av den ökade spänningen i vår omvärld. År 1982, då ubåtarna i våra vatten börjat göra sig påminda, hölls de första övningarna i form av FMÖ Norrsken i övre Norrland och Sydfront -82 i Sydsverige. Därefter följde en rad stormanövrer med lika inspirerande namn såsom Västgräns (1985), Nordanvind (1991) och Orkan 1993. Den sistnämnda var den tionde och kom att bli den sista försvarsmaktsövningen; det lär också ha varit den mest omfattande då den involverade 20 000 man, 60 stridsfartyg, 2 800 terrängfordon och bilar, 24 stridsvagnar och 190 flygplan och helikoptrar. Syftet med Orkan var inte bara att öva de militära styrkorna utan även samverka med de civila funktionerna inom totalförsvaret.

Övningsscenariot var ett fientligt angrepp mot mellersta Sverige under pågående mobilisering. Vår beredskap hade höjts i omgångar 4-6 veckor före angreppet, och begränsad mobilisering hade inletts under de sista 1-2 veckorna. På morgonen den 24 september 1993 bröt kriget ut.

Övningen genomfördes inom Mellersta militärområdet (Milo M) och Mellersta flygkommandot (FK M). Basering skedde på flottiljflygplatser och krigsbaser även utanför övningsområdet. För Flygvapnets del fanns hoten på havet och i luften; B-sidans sjöstridskrafter var väl utrustade med bland annat luftvärnssystem som i samverkan med flyget utgjorde en värdig motståndare med såväl flygande stridsledning som störflygplan. Delar av det krigsplacerade civila transportflyget deltog också i övningen då bland annat Boeing 737-500 ur SAS svenska inrikesflotta opererade på krigsbas. Flygvapenförbanden använde även reservvägbaser, bland annat på Hässlöbasen i Västerås som byggts ut till Bas 90-standard.

Den 800 meter långa kortbana B, belägen på en raksträcka av E18 strax öster om Västerås, spärrades av för biltrafik och användes av JA 37 Viggen under övningen.

Totalt genomfördes 2 828 flygföretag av A- och B-sidan under de sex dagar Orkan pågick. Utfallet av dem var mycket gott; större delen av A-sidans jaktstarter resulterade i kontakt med fienden. Även attackflygets anfall med skarpa vapen föll väl ut.

Det blev även anledning för AJ 37- och SF/SH 37-förbanden att uppträda i sin sekundära roll för jakt- respektive attackuppdrag. Spaningsflyget utförde exempelvis angrepp mot fartyg med sjömålsrobotar.

När orkanen ebbat ut efter sex dagars övning dygnet runt hade man samlat på sig ett flertal värdefulla erfarenheter inför framtiden.  Numer är flygrakan öster om Västerås omgjord till mötesfri väg med mitträcken. Uppställningsplatserna i vardera ände återställs och snart är de enda spåren av dess forna alternativa uppgift borta. Vill du läsa mer om Försvarsmaktens övningar, ta del av fler detaljer och personliga erfarenheter från en flygvapenövning så rekommenderar jag den alltid like läsvärde Chefsingenjörens inlägg om just detta.