Hennes motto var Semper in viam (alltid på väg) men sedan knappt 20 år ligger hon förtöjd vid Maritimans kaj i Göteborg. Ubåten Nordkaparen var en av det kalla krigets arbetshästar och gjorde tjänst i det svenska ubåtsvapnet under 26 år mellan 1962 och 1988.

Vårt land har en sammanlagt kuststräcka om ca 2 400 km och ubåtar är ingen nyhet i våra vatten. Redan år 1883 sjösattes den första svenska undervattensfarkosten men det var med Ubåt N:o 1, Hajen, som Ubåtsvapnets historia tog sin början år 1904. Under de kommande decennierna konstruerades en rad svenska ubåtar vars funktion, ännu vid det andra världskrigets slut, i realiteten var som torpedfartyg med dykförmåga. Den tekniska utvecklingen inom ubåtstekniken under det senaste världskriget medförde att även den svenska flottan relativt ofta vidareutvecklade sitt ubåtsbestånd med nya fartyg, bland annat genom ibruktagandet av Draken II-klass från 1960.

Draken II-klassen innefattade sex ubåtar som byggdes vid Kockums i Malmö och Örlogsvarvet i Karlskrona 1960-1962. De gavs namnen Draken, Gripen, Vargen, Delfinen, Nordkaparen och Springaren. De utrangerades mellan 1983-1989 och deltog bland annat i 1980-talets ubåtsjakter. Samtliga är sedan länge skrotade, utom Nordkaparen som bevarats åt eftervärlden och sedan 1993 ingår i det flytande fartygsmuséet Maritiman i Göteborg.

Draken II-klassen var en vidareutveckling av Hajen III-klassen, vars konstruktion till viss del byggde på erfarenheter från den tyska ubåten U-3503. Den sänktes av sin egen besättning i maj 1945 vid Vinga i Göteborgs skärgård men bärgades snart därefter av den svenska marinen.

Ubåtarna i Draken II-klassen var till stor del lika sina föregångare av Hajen III-klass, men en av de stora förbättringarna innefattade ett nytt strömlinjeformat akterskrov med korsroder. Dessutom var de nya fartygen försedda med enbart en, långsamtgående, propeller vilket möjliggjorde tystare gång jämfört med föregångarens två propellrar.

Maritimans Nordkaparen, som ligger styrbord om jagaren HMS Småland, byggdes på Kockumsvarvet i Malmö och sjösattes den 8 mars 1961. Den 4 april 1962 togs hon i tjänst.

Telefonbojen på däck behövde lyckligtvis aldrig användas i skarpt läge. Annat var det med HMS Ulven, som sänktes av en mina utanför Marstrand 1943. När dess telefonboj återfanns med kabeln avsliten stod det klart att Ulven förolyckats i Sveriges första och hittills enda ubåtskatastrof.

Dieselelektriska ubåtar behöver ladda sina batterier genom att gå i övervattensläge och köra dieselmotorerna, något som kan innebära stor fara i krig. Genom att använda av en snorkel för att ta in syre och släppa ut avgaser, kan ubåtar förbli i undervattensläge samtidigt som batterierna laddas; det var en av erfarenheterna man fick efter bärgningen av U-3503.

Nordkaparens innanmäte är så trångt som man föreställt sig. Av hennes utvändiga mått om 69 meters längd och 5 meters bredd märks inte så mycket när man befinner sig ombord.

Av den 37 man starka besättningen fick större delen nöja sig med delad kojplats i de trånga främre utrymmena i båten. För befäl fanns något större utrymmen.

De två stora dieselmotorerna är placerade nästan midskepps. Hettan och ljudnivån här inne torde ha varit omänsklig när de gick i full drift. Vid batteridrift utvecklade den elektriska motorn ca 3 000 hk vilket möjliggjorde en fart om 16 knop i övervattensläge.

Styrningen av en ubåt liknar till stor del den på ett flygplan; dels för att båda två rör sig kring tre axlar men också för att själva kontrollhornet i ubåten är utformat på samma sätt som ett flygplans. Förutom manuell kontroll var Nordkaparen även utrustad med en styrautomat. Glasväggen har monterats av muséet för att skydda inredningen. Tyvärr begränsar den även fotovinklarna avsevärt.

Fartygschefen hade en enskild hytt och möjlighet att stänga om sig.

I befälsmässen kunde man äta vid dukat bord. Men gott om utrymme var det ont om även här. Med tanke på kabyssens minimala omfång var det nog kocken som var ubåtens största hjälte, när han med cirka två kvadratmeter att röra sig på lagade fyra mål mat till 37 personer varje dag.

Huvuddelen av manskapet tilldelades kojplatser i ubåtens för, där man delade plats med torpederna och varandra. Man hade en dusch och två toaletter att samsas om.

Ubåtens syfte är att bekämpa fientliga fartyg. Nordkaparen var bestyckad med fyra trådstyrda 53 cm torpeder vars rör snabbt kunde omladdas tack vare ett snillrikt revolvermagasin.

Totalt kunde elva torpeder medföras ombord. För det mesta användes dock övningstorpeder, som bärgades med hjälp av en på däcket monterad torpedkran. Våra egna ubåtar deltog dessutom med jämna mellanrum i ubåtsjaktövningar i samverkan med ytfartyg och helikopterförband.

Det var i samband med en sådan övning den 24 september 1980 som startskottet för 80-talets ubåtsjakter gick i Stockholms skärgård, då Nordkaparen (eller systerfartyget Springaren, beroende på vilken källa man litar på) fick närkontakt med en objuden besökare i vattnet. Hur det fortsatte minns var och en som såg nyhetssändningarna på tv.

– o0o –

Fotnot: då författaren ej är fullt bevandrad i marin terminologi kan fel uttryck förekomma i texten. Rättelser emottages tacksamt.

Fler bilder från HMS Nordkaparen finns i mitt arkiv på Flickr. Klicka här!