|
Flygplanen i Scanairs flotta
Under de 32 år Scanair flög till solen ingick totalt 45 egna
flygplan i flottan, bortsett från DC-7C. Med egna flygplan
menas individer som tidvis eller permanent överförts till
Scanair samt individer som hyrts in av eller för Scanairs trafik.
Scanair bildades 1961 bl a för att SAS skulle kunna
disponera sina flygplan bättre då jetkrisen medfört att en
betydande överkapacitet fanns. Det drabbade flygbolag över hela
världen och mängder av bättre begagnade DC-6 och DC-7 fanns
till försäljning när jetdrivna DC-8 och Boeing 707 blev
flygbolagens nya gunstlingar. En DC-8 hade samma
produktionskapacitet som fyra DC-7C och IATA:s statistik för 1962
visade att skillnaden mellan antalet passagerare och antalet
tillgängliga stolar på linjerna över Nordatlanten motsvarade 15
000 enkelturer med flygplan av DC-8-storlek.
DC-7 - standardmaskinen i charterbranschen
 Under
1960-talet poppade nya charterbolag upp som svampar ur jorden.
Namn som Ostermanair, Internord och Flying Enterprise A/S är
sedan länge förpassade till historien, men under årtiondet
föddes även namnkunniga bolag som Conair (sprunget ur Flying
Enterprise), Scanair och Sterling Airways. Det sistnämnda
flygbolaget satsade på DC-6, men övriga bolag erbjöd
DC-7-service till resebyråerna. Även Transair köpte begagnade
DC-7B. För Scanairs del överfördes två, senare fyra, DC-7C
från SAS-flottan. DC-7C hade fram till 1960 varit flaggskeppet
på långdistanslinjerna, men hade sedan DC-8 levererats
förpassats till bl a inrikeslinjer och chartertrafik. Redan 1962
fick dock Scanairresenärerna känna på det nya sättet att resa
när man kunde låna in SAS DC-8:or på helgerna. Scanair var
först med att erbjuda jetcharter. Senare under 60-talet fick man
även låna Convair Coronado och Caravelle från SAS. Med
övertagandet av Transairs 727:or ingick även dessa i flottan
från 1969.
Entré för DC-8, arbetshästen i trogen tjänst
Den 23 oktober 1967 var propellerepoken slut i Scanair. Från
denna dag disponerade Scanair stolt över tre egna DC-8-33 som
överförts från SAS. I Scanairs version tog de 167 solhungriga
semesterfirare, mot 135 affärssinnade kostymherrar i SAS-versionen.
DC-8-33 var dock ingen maskin som SAS ville ha kvar i boet. Den var
bullrig och mycket törstig, och 1971 lämnade den sista -33:an
Skandinavien för en ny karriär i Thailand. I dess ställe fick man
ta över två DC-8-55 från SAS. De var försedda med
turbofläktmotorer istället för turbojetvarianten med
vatteninjektion, som satt på -33:orna. Med -55:orna kunde Scanair
flyga längre och inledde trafik på t ex Gambia.
Under 70-talet moderniserade SAS sin flotta och tog
leverans av både Boeing 747 och DC-10. 747:an, med nära 400
stolar, lånades redan 1971 in av Scanair för helgtrafik till Las
Palmas. Med DC-10 kunde SAS öka kapaciteten på linjerna till
Afrika, som dittills varit trafikerade med DC-8-62. Den 1 april 1979
fick Scanair ta emot sin första egna DC-8-62 och samtidigt införde
man kvinnliga vikingnamn då flygvärdinnan Ylva Brödjegård
svingade champagneflaskan i nosen på Ylva Viking. Nu
påbörjades utfasningen av DC-8-55, och under 1980 ställde SAS en
DC-8-63 med 252 stolar till Scanairs förfogande. Typerna hade sedan
1967 tillfälligt hyrts in från SAS på t ex helger, men nu kunde
Scanair inreda kabinerna efter eget behov och dessutom måla sin
orange sol på fenan. På kroppen stod det dock fortfarande Scandinavian. Det gjorde det även på de 747:or som
Scanair hyrde in i början av 80-talet.
Nya Scanair med egen identitet
SAS presenterade i april 1983 sitt nya ansikte. Den
klassiska draken var borta och ersatt med färgglada stripor under
buken. Scanair gjorde en liknande uppfräschning och fick för
första gången en helt egen identitet med stripor i orange och sin
egen logotyp på kroppen. Nu satsade man även på en enhetsflotta
bestående av DC-8-63, men samma år fick man ta över tre
överflödiga A300 från SAS. De lämnade flottan 1987. 
Under 1980-talets andra hälft hade Scanair totalt åtta DC-8-63,
med vardera 254 stolar, i flottan. Under vintersäsongen 1986/87
hyrde man in en DC-10-30 från SAS. Till detta kom inhyrd kapacitet
från SAS bestående av DC-9 och MD-80 liksom
F28 och senare även 737-500
från Linjeflyg.
Det spekulerades i att behålla DC-8:orna i trafik ända till 1995,
men dessa planer föll eftersom Scanairs trafik växte snabbt och
större flygplan krävdes.
Namntävling döpte DC-10:or
 Under
hösten 1988 levererades sex DC-10-10 som
tidigare tillhört Delta Airlines. De var avsedda som ersättare
till DC-8 och ersatte den sista under våren 1989. Med 374 stolar
blev DC-10 den största flygplantypen som flög charter i
Skandinavien. Inför leveransen hade Scanair utlyst en pristävling
i pressen där allmänheten inbjöds att döpa flygplanen. Det
slutade med att vikingtraditionen frångicks och DC-10:orna fick
namn efter seriefigurer, bl a Bamse, Baloo och Moby Dick. På DC-10
återkom även begreppet Sunjet, som försvann i och med
ommålningen 1983-84. Även de MD-82 och MD-83 som hyrdes in från
1991 hade Sunjet målat på motorerna. Den svåra krisen i
resebranschen tvingade Scanair att dra ner på trafikprogrammet.
Ryktena om ett samarbete med Conair bekräftades under 1993 som
planer på ett samgående. Under Scanairs sista år i luften 1993
fanns fyra DC-10 och fyra MD-82/83 i
flottan.
Nygammal bekantskap i Premiair
När Premiair bildades genom sammanslagningen av Scanair och
Conair den 1 januari 1994 bestod det nya flygbolagets flotta av fyra
DC-10 och sex Airbus A320. Senare under året kom Conairs tre A300
tillbaka från uthyrning och cirkeln var sluten, eftersom det var
dessa tre A300 som tidigare flugit för Scanair. Under Premiairs
första år hyrdes även MD-80-kapacitet in från SAS.
Idag har SAS, liksom de flesta andra bolag, flygplanöverskott
på helgerna. Sedan några år säljer man denna kapacitet till
diverse resebyråer. Numera kan man se SAS MD-80 och Boeing 737 på
diverse semesterorter, en lönsam marginalaffär för bolaget. Om
jag inte missminner mig så var det så ett mycket bekant
skandinaviskt charterbolag kom till en vacker junidag 1961...
|
